Det blir likt en klump i bröstet när jag läser följande rubrik i Västerviks-Tidningen den 9 mars 2016: ”Hamnaffären får nu klartecken”.
Ytterligare en skandalaffär har inletts av den ”rödgröna” majoriteten i Västerviks fullmäktige. Västerviks hamn skall avyttras till Oskarshamns Hamn AB. Hur mycket kommer medborgarna att få reda på av fakta kring affären?
Ja, det finns väldigt många frågor som kommer att ställas, men precis som i alla andra frågor kring kommunala bolag hindras medborgarnas insyn genom sekretess och därför blir känsliga frågor obesvarade.
Raden av liknande affärer blir längre och längre här i Västerviks Kommun. En liten fråga jag har är, som förmodligen många med mig instämmer i, om det över huvud taget är lagligt eller ens möjligt att genomföra en sådan här affär utan att först fråga medborgarna?
Västervik har under århundraden varit en pulserande och sjudande hamnstad, ja man kan säga att den utgjort och fortfarande utgör en del av kommunens själ. Den själen vill nu Tomas Kronståhl knoppa av med hjälp av sin knappa majoritet och sälja ut den till Oskarshamns Hamn AB.
En berättigad fråga är om det finns någon gräns för hur många skandalaffärer de folkvalda politikerna kan tillåtas göra? Många av de allra mest attraktiva och värdefulla tomterna har sålts ut till privata intressen. Främst tänker jag på gamla roddklubben, Slottsholmen, inre hamnen där det byggts bostäder och gamla vattentornet.
Vad blir avkastningen till kommunen från dessa affärer? Inte så mycket, jo man tvingas till stora investeringar, främst då på infrastruktur som parkeringsplatser, anslutningar för vvs och el med mera. Kommer nästa skandalaffär att bli flygplatsens utbyggnad, eller blir det den pågående reparationen av hamnen på Lucerna?
Kanske båda hamnar under den icke så smickrande rubriken, men om det finns någon gräns för skandalaffärer borde den vara uppnådd med råge och för länge sedan här i Västervik.