I diskussionen om politikernas arvoden i Västerviks kommun är det inte svårt att upptäcka en viss ton av missunnsamhet i tonlägena. Enligt min åsikt har man all uppmärksamhet på fel sak.
Ytterst få medborgare har kunskaper om hur affärsverk, myndigheter, länsstyrelser samt regioners, landstings och kommuners förvaltningar är organiserade. Det vimlar av tjänstemän på alla nivåer och alla får en lön.
Vi har drygt fyrtiotusen förtroendevalda i landet. Färre än 100 politiker har en månadslön över 100 000 kronor. På tjänstemannasidan i offentlig sektor finns det mer än tjugodubbelt. Omkring 500 politiker har en månadslön mellan 50 000 och 100 000 kronor. Bland tjänstemän mer än det hundradubbla antalet. Därutöver kan det finnas omkring 500 politiker med arvoden mellan 25000 och 50000 kronor. Antalet tjänstemän i det löneskiktet är fler än en halv miljon. Omkring 1000 politiker har mellan 14000 och 25000 i månaden. Bland offentliganställda är det ungefär en halv miljon.
Omkring 1000 politiker har arvoden mellan 6000–14000 kronor. Bland deltidsanställda offentliganställda finns omkring det hundrafalt fler. Återstår knappt fyrtiotusen förtroendevalda i nämnder och fullmäktigeförsamlingar. Deras arvoden ligger i snitt kring 1000–3000 kronor i månaden.
Nu har Västervik höjt arvodena för politiker på enskild ansvarsnivå. Det rör sig om en handfull människor. De ska styra drygt 2500 kommunalt anställda i kommunen, de flesta med betydligt högre ersättningar än de folkvalda.
De som kritiserar, vad har de tänkt istället? Kanske de inte har insett att i en demokrati så måste människor fatta formella beslut. Jag är tacksam över att det finns kommunalpolitiker. Många gör en god insats och de med lägst arvoden är skamligt underbetalda.
Jag tar inte ställning för någon politisk riktning. Min åsikt grundas på mångårig tjänst i det offentliga och vet hur oerhört effektivt ärenden kan avslutas om det finns politiker som klarar av att fatta beslut.