Svar till Lena Granaths (V) insändare i VT 19/12.
För den socialistiska majoriteten i landstinget är privat ägande av ondo och privata hälsocentraler helt onödiga. Faktum är att man hellre ser att orter blir av med sin hälsocentral än öppnar för att hitta en privat lösning.
På något sätt verkar man tro att vård som inte utförs av landstinget självt inte är värd något. Att det bara är den vård som sker i de offentligägda lokalerna som håller kvalitet nog.
Men där har majoriteten fel. SKL, Sveriges kommuner och landsting, samlar med jämna mellanrum in statistik från både privata och offentliga hälsocentraler, med betoning på patienternas upplevelser. I september släppte Vårdföretagarna sin analys av den statistiken.
Vad visar den då? Jo, av de 20 högst raknade hälsocentralerna i Sverige, sett till patientnöjdhet, är 16 privat drivna. Den totala patientnöjdheten är en sammanvägning av flera olika faktorer, så som respekt och bemötande, delaktighet och involvering samt kontinuitet.
De privatägda hälsocentralerna får högre betyg på varje faktor, men just kontinuitet är den faktor som skiljer sig mest mellan privatägda och offentligägda hälsocentraler. Den som är listad hos en privat vårdgivare får alltså i betydligt högre utsträckning träffa samma läkare och sjuksköterskor vid varje besök. Det är förstås en ren vinst för patienten. Men faktiskt också för hälsocentralen som på så sätt ökar sin effektivitet och får en bättre arbetsmiljö.
Den hälsocentral i Kalmar län som placerar sig högst var Norra Ölands Läkarmottagning. Sedan årsskiftet 2015/16 är den stängd, efter att landstinget mer eller mindre tvingat bort den.
Av länets tio bästa hälsocentraler är sex privatdrivna. Om Lena Granath fick bestämma skulle de inte få finnas.
Sådan är socialismen. Den säger sig värna medborgarnas intressen, men i själva verket är den bara intresserad av att uppfylla sig själv.