Återigen drar Torgny Kindh och Lennart Brewitz ut på sitt korståg för att få bort järnvägarna till Västervik. Frågan är bara vad Västervik vinner på att få ännu sämre förbindelser och ännu sämre förutsättningar för företag, turism och invånare? I Kindhs och Brewitzs värld kan skattemedel från kommun, region och staten flyttas runt lite hur som helst. En pengapåse till järnvägen kan flyttas till en landsväg och kanske till elflyg och en ny infart. I min värld är det inte så det funkar när staten investerar i infrastruktur. På andra håll i landet går det bra att rusta både järnvägar och vägar även om de löper bredvid varandra. Det handlar om olika behov, pengar och prioriteringar.
Om nu Kindh och Brewitz vill se en upprustning av väg 35, varför driver de inte den frågan istället för att återkommande ropa på en järnvägsnedläggning? Varför skulle till exempel satsningen på Tjustbanan omöjliggöra en upprustning av väg 35? Det är naivt att tro att Trafikverket nu skulle nödstoppa en pågående investering på 700 miljoner på Tjust- och Stångådalsbanan. Det är kanske ännu mer naivt att tro att de pengarna skulle gå till mer asfalt på 35:an. Och är det så klokt att driva på för en järnvägsnedläggning i just Kalmar län. Är inte länets infrastruktur tillräckligt dålig redan?
Istället för att slå vakt om de tillgångar Västervik har så verkar Kindh och Brewitz vilja slå sönder dem. Det går absolut att kritisera skötseln och trafiken på Tjustbanan, men när staten och regionen väl öppnat plånboken för att göra investeringar för att förbättra tågtrafiken ser tydligen skribenterna rött. Allt som har med järnväg är tydligen dåligt, medan elflyget, som ännu ingen sett, är något helt fantastiskt.
Om Västervik blir av med järnvägen så är det inget annat än en stor förlust. Lyckas man få till en förbättrad tågtrafik och behålla anslutningen i Linköping så går det få bättre förbindelser till Östergötland och övriga Sverige än vad som går att få till på vägsidan. Det går till exempel inte skrämma upp en landsvägsbuss i 140 km/h på 35:an, men det är fullt realistiskt med ett tåg på Tjustbanan. Järnvägen kan även nyttjas för gods om det blir aktuellt för hamnen och företag.
Tjustbanan är drygt elva mil lång och har sannolikt ett anläggningsvärde på flera miljarder. Varför vill Kindh och Brewitz riva upp den? För att göra cykelbana och använda tre kilometer till en ny infart som kommunen får pröjsa. Är det så man visar politiskt mod? Ibland undrar jag om skribenterna verkligen menar allvar med sina förslag. Jag har nämligen svårt att se något annat än bara rena försämringar. Ett av deras förslag är att flytta resecentrum utanför stan, så att den som reser till och från Västervik istället hamnar i Hermanstorp. Vad är poängen med detta? Ännu sämre resande i kollektivtrafiken och ännu färre turister? Att slå vakt om besöksnäringen framstår inte heller som någon viktig fråga när man vill stoppa smalspåret från att komma in till Västervik. Smalspåret betyder mycket för turismen till stan, ändå är man villig att förslå stora drastiska förändringar. Vad står näst på tur? Ska man flytta skärgårdsterminalen till Horns udde? Ska Lysingsbadet placeras vid Målserum?