De rödgröna gör förberedelser för att överta regeringsmakten, om Alliansen förlorar riksdagsvalet. Vänsterpartiet har redan utsett ministerkandidater till lämpliga poster. Partiet har också klart uttalat att man inte tänker bli enbart stödparti till Socialdemokraterna.
Miljöpartiet, Löfvens favoritpartner, gör inte bara anspråk på vissa ministerposter utan vill även ha inflytande över budgetarbetet i form av en biträdande finansminister. Orsaken är att man anser att småpartierna i nuvarande regering haft svårt att få sin vilja igenom.
Med ett väljarunderlag enligt opinionsundersökningar i mitten av augusti på 48 procent för S mot V och MP, torde det bli svårt för Löfven att inte ge V och MP stort inflytande. Dessa två partier kommer också att kräva ministerposter och då även del av de mer inflytelserika.
2010 ansåg många att S förlorade valet genom att Mona Sahlin av LO och den socialdemokratiska vänstern tvingades ta med V i en eventuell regering. Sannolikt kommer Alliansen inför förestående val att göra gällande att S denna gång inte bara kan utesluta V utan även måste ge stort inflytande till med de nya språkrören radikaliserade MP.
En socialdemokratisk minoritetsregering med hoppande majoriteter borde vara lättare för Löfven att hantera. I många viktiga frågor – energi- och försvarspolitik , tillväxt eller nolltillväxt, skatterna, förbifart Stockholm, behovet av inrikesflyg med lämpliga flygplatser, kilometerskatt på transportfordon, bensinskatt med mera – går det sannolikt bättre att komma överens med borgerliga partier än med V och MP.
Det blir lättare för borgerliga partier att på detta sätt samarbeta med S om man inte från allianssamarbete direkt ingår i en S-regering utan kan ta ställning från fall till fall.
Regeringsfrågan kompliceras ytterligare om Sverigedemokraterna gör ett bra val och får vågmästarroll i riksdagen. Mycket tyder på att så blir fallet.