Som företagare och företagsledare inom besöksnäringen arbetar vi ständigt med stora risker. Varje ekonomiskt beslut är en risk. Och i hela besöksnäringen arbetar vi med väldigt små marginaler. Det ökar så klart riskerna. Till exempel kan politiska beslut vara skillnaden mellan att vi anställer nya medarbetare eller inte.
Regeringen föreslår en sjukskatt. Med den skulle vi behöva betala 25 procent av sjuklönen från den 91:a sjukdagen och så länge sjukskrivningen pågår. Inget tak, ingen bortre tidsgräns. För oss är det här ett enormt ok att bära, och det kan innebära att vi och våra kollegor väljer att inte anställa fler medarbetare. När vi ska anställa kommer vi att kolla upp om den sökande har en lång sjukdomshistorik som kan påverka framtida sjukskrivningar. Risken är att kompetensen blir sekundär och sjukdomen primär.
Vi förstår ju själva att det här låter illa, men det är den bistra verkligheten. Vi måste se till företagets bästa, inte minst för att de som redan är anställda ska få behålla sina jobb.
Självklart vill vi ta ansvar för våra medarbetare. Våra företag är kollektivavtalsanslutna och alla våra medarbetare är försäkrade. Vi betalar arbetsgivaravgift precis som alla andra seriösa företagare. Men någonstans går gränsen. Den gör det vid sjukskatten.
På våra företag har vi sammantaget en stor summa anställda. Siffran blir betydligt högre under sommarsäsongen. Många av dem vi anställer får sitt första jobb genom oss och därmed en fot in på arbetsmarknaden. Våra verksamheter är viktiga för en kommun som Västervik. Därför vill vi hellre bli stimulerade att anställa fler, att ge fler sina första jobb, än få mattan undandragen under våra fötter.
En uppmaning till regeringen: Släng sjukskatten i papperskorgen. Det är bara där den hör hemma.