Hur kan avveckling vara detsamma som utveckling?
Sjukvårdslandstingsrådet Lena Segerberg (S) och komunstyrelsens ordförande Tomas Kronståhl (S) förkunnar i en debattartikel i Västerviks-Tidningen att det satsas på Västerviks sjukhus. Det är svårt att förstå logiken i att man säger sig utveckla sjukhuset samtidigt som man stänger vårdplatser.
I Västervik har man stängt 34 platser, cirka 20 procent av samtliga platser och Västervik är utan jämförelse det hårdast drabbade sjukhuset i länet. Medicinavdelning 5 som ska vårda diabetiker, njursjuka, lungsjuka och cancerdrabbade patienter har halverats!
Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson (S) lovade att platserna skulle återöppnas 1 november, men det har inte skett och det är osäkert om det kommer att ske.
Beläggningen vid Västerviks sjukhus är hög. Sammanlagt något 20-tal vårdplatser har funnits tillgängliga de senaste dagarna. Överbeläggningar på medicinkliniken och intensivvårdsavdelningen vid något tillfälle. Störst antal platser har funnits på BB. Det måste naturligtvis finnas beredskap för nya patienter här, liksom på sjukhuset i övrigt.
Som främsta anledning till stängningen har angivits omsorgen om vårdpersonalens arbetsförhållanden med bristen på sjuksköterskor. Nu har det gått så lång tid ett detta bör kunna utvärderas. Har trycket på personalen minskat? Vad säger vårdfacken?
S-V-MP-majoriteten tar inte sitt ansvar utan hukar bakom tjänstemannabeslut. Principen verkar vara att ta lite i taget för att protesterna inte ska bli så starka.
Sjukvården är i förändring. Fler uppgifter läggs på primärvården, men utan att man skjuter till nödvändiga resurser vilket har påtalats från primärvårdens sida. Med stängningen av vårdplatser har man börjat i fel ände.
Med allt kortare vårdtider ställs också ökade krav på kommunens omhändertagande. Anser Tomas Kronståhl att kommunen har tillräcklig kapacitet och kompetens för att att ta hand om vårdbehov som kan finnas efter en operation eller medicinsk sjukdom?