Att propagera för kärnkraft var kanske förr i tiden ett sätt att framstå som spänstig och smart. I det komplicerade omvärldsläge där vi befinner oss tyder det snarast på motsatsen. Idag har vi dessvärre fått se hur moderna krig går till. Slå först ut de stora producenterna av el och andra samhällsviktiga funktioner för att snabbt försätta befolkningen i en känsla av vanmakt och stort lidande. För Svenskt vidkommande innebär det kärnkraftverken och de älvar där vattenkraft tas ut låt säga alla med en kapacitet över 200MW. Med ett 20 tal välriktade robotar kan en motståndare idag släcka landet för överskådlig framtid. Undantaget den vindkraft som finns. Men även dessa är sårbara, stora – koncentrerade i områden – ett par välriktade drönare per område och sen är det godnatt. Det blir ju ofrånkomligen så när man måste effektivisera varje bygge för att maximera vinsterna. Det som behövs är därmed ett nytänkande på energiområdet – vi kan som samhälle inte längre fortsätta att ha de här stora centraliserade lösningarna. Istället borde vi välja små enheter med stor variation (vind/vatten/sol/biogas/jordvärme) som fungerar självständigt och tillsammans med övriga elnätet. Därigenom får man just den uthållighet i civilsamhället som behövs. Det enda som fattas just nu för att få den tulipanarosen att blomma är vettiga batterier som kan fungera som utjämnare. Ett annat lite mindre problem är att det är skitsvårt för stora företag att kunna tjäna dagens enorma belopp om vi skulle ställa om till småskalighet – och det är ju naturligtvis mycket tragiskt. Men det är ändå vad vårt land behöver.
Därmed är det alltså dags för Sverige att lägga sig i framkant igen, sådär som vi gjorde förr på den gamla goda tiden. Och nya smarta batterilösningar är på väg, exempelvis smältsaltbatterier som väl bara funnits i närmare 40 år men som idag genomgår utveckling. De baseras på bordssalt och nickel. Inte tal om några enormt svåra ämnen att få tag på. Alltså vore det bättre att satsa på forskning än kärnkraft. För jag lovar en sak. Det är otroligt mycket enklare att återvinna smältsaltbatterier än utbrända bränslestavar. Detsamma gäller om något går på tok med anläggningen. Ett smältsaltbatteri kan inte förgifta en helt land – går det samma att säga om en havererande kärnreaktor?
Bara tänk hur mycket smarta lösningar det skulle kunna komma ur att satsa 11 miljarder euro på forskning om nya batterilösningar – summan är tagen från det senaste Finska kärnkraftsbygget som hade en budget på 3 miljarder euro men slutade på 11. Byggtiden var planerad till runt fyra år men tog 18. Vi behöver energi men att vänta 18 år på den bara för att Tidölaget lovade kärnkraft i valrörelsen synes mig som dumt i överkant. Ta och släpp prestigen och lös problemet istället!
Roger M Carlsson