1673 står att läsa i ett rådstuguprotokoll ”Båken på Spåröberget ähr ikull blåst utaf den stora stormen, uti nest förledne februari war."
Denna gång är det Sjöfartsverket som hotar båkens existens genom att inte vidtaga en behövlig renovering.
Vi kan alltså läsa att det länge funnits en båk på Spårö och att den, när den blåste ned, ersattes av en vårdkase. Vårdkasen var gjord av granstammar, 24 meter hög, och klädd med granris. Borgarna i Västervik knotade över den tydligen ganska dryga post i skatterna som var avsedd för underhåll av båken eller vårdkasen. Den skulle nämligen i orostider tas ned för att inte hjälpa främmande flottors anfall. Efter Karl XII:s död 1718 härjade ryska flottor friskt längs hela Sveriges ostkust. I slutet av 1760-talet beslutades det äntligen om en fast båk på Spåröberg. Den nya båken ritades 1769 av C F Adelcrantz efter en båk som han hade sett i Neapels hamn.
Adelcrantz är bland annat känd för lustslottet Kina i Drottningholms park samt Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Själva byggnationen genomfördes mellan 1776 och 1777 med sten från ön. Båken är 25 meter hög med två meter tjocka murar i nederkant. Högst upp i tornet båkades det vilket innebar att en korg fylld med brinnande stenkol och ved hängdes ut för att lysa upp vägen för sjöfarare. Denna något primitiva form av fyr tjänade sitt syfte fram till 1884 då fyren på Spårö byggdes
Nog får man väl hålla med Evert Taube som skrev följande rader i boken Resa med Josefin: ”Spårö båk utanför Västervik gör ett mäktigt intryck. Den är bland sjömärken ett av de vackraste jag sett”.
Jag tror att vi alla kan hålla med Evert Taube. Västerviks kommun måste nu med kraft få Sjöfartsverket att underhålla minnesmärket och i det ingår givetvis att båken skall var målad som den alltid varit. Att dess nautiska betydelse är minimal kan vi väl förstå .
Sjöfartsverket äger och skall förvalta båken/ minnesmärket. Riksantikvarieämbetet måste trycka på så att ägaren utför de arbeten som krävs.
Med hopp om att båken snart lyser av sin egen vita kraft!