Svar till Kaj Raving (VT 12/1). När han skriver om Reepaluutredningens förslag om vinstbegränsning i välfärdsföretag drar han paralleller till de klassiska scenerna ur Disneys Robin Hood. Adressaten är de privata vård- och omsorgsföretagen och etiketten är girighet.
Det lär ha funnits en man vid namn Robin Hood från Sheerwoodskogen. Men Disneys berättelse är likväl till stora delar uppdiktad från sagornas värld. Inte helt olikt Reepaluutredningens betänkande med andra ord.
Det stämmer att det finns riskkapital investerat i svensk vård och omsorg men de allra flesta företagen är små, 90 procent har färre än 20 anställda, och andra är stora och börsnoterade. De senare kan vi alla investera i och de lyder under börsens tvingande transparensregler.
Det stämmer också att avkastningen på operativt kapital är hög inom delar av den privata vården och omsorgen. Men det beror på att verksamheterna oftast är personalintensiva och saknar stora tillgångar i maskiner och byggnader. Det gör att marginalerna ser större ut än vad de är.
Mäter man istället på det vanliga sättet, det vill säga sätter vinsten i relation till omsättningen, är rörelsemarginalen sju procent – helt i linje med övriga näringslivet. På rörelsemarginalen betalar företagen också räntor och skatt, och återinvesterar i verksamheten innan det kan bli tal om någon utdelning.
Nyligen presenterade redovisningsbolaget PWC en rapport som granskade vilka effekterna blir av Reepaluutredningens förslag. Det kommer att ta mellan 12,5 och 50 år för ett företag att bygga en vanlig ekonomisk buffert eftersom vinsterna begränsas så kraftigt.
Utöver det riskerar flera företag som saknar kapital att få ett negativt operativt kapital och tvingas gå med förlust med förslaget. Så många som 4 000 företag riskerar konkurs som en direkt följd av förslaget, andra lär följa strax efter. Det är uppenbart för de flesta att det här kommer bli ett hårt slag för människors möjlighet att välja, tillgängligheten och kvaliteten i vården och omsorgen.
Det är möjligt att Kaj Raving vill sjunka in i sagornas värld. Men var då medveten om att den som författats av Ilmar Reepalu saknar ett lyckligt slut.