I VT 21/11 hävdar SD att deras syn på vinster i välfärden styrs av "sunt förnuft", inte dogmer. Men hur förnuftig är egentligen tron på vinstintressets förmåga att skapa bästa välfärd för gemene man? Och var fanns dessa vinstdrivna och förment goda krafter när den offentligt bekostade utbyggnaden av dessa verksamheter debatterades och började införas på 1800-talet? Var det ren dumhet eller kanske ett "osunt" förnuft som låg bakom dessa strävanden och politiska beslut? För visst var själva vinstintresset i sig det samma då som nu, eller hur?
Tror verkligen SD att vinstintresset på den tiden hindrades från att ta i tu med dessa värdefulla samhällsinsatser på grund av korkade politiker, beslutsfattare och debattörer? Och att vi under hela denna tid gått miste om en överlägsen vinstdriven sjukvård, skola, omsorg? Eller kan det ha något att göra med att dessa områden blev aptitliga för vinstdrivna bolag först när det fanns hundratals miljarder skattekronor som lockade i den offentligt förvaltade välfärdspotten?
Till sist SD, säg exakt vad i aktiebolagslagen som krävs för att tillgodose dessa behov på "bästa sätt". För det är ju denna lag, oavsett intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen, som ytterst styr professionella bolagsstyrelsers beslut. Konsekvenserna av detta – och eventuellt oförnuft ur detta perspektiv – regleras i sista hand av likvidations- och konkursförfaranden med så kallad 'kreativ förstörelse' av sjukvård, skolor och omsorgsverksamheter som resultat.