Häromdagen kunde vi i Västerviks-Tidningen läsa om ett beslut att riva ett 1800-talshus, som ligger i ett kulturhistoriskt värdefullt område i Västerviks stad. Huset ägs av Västerviks kommun.
Anledningen till att man beslutat riva huset är att långvarigt bristande underhåll gjort att huset blivit så nedgånget att rivning bedöms vara enda alternativet.
Som kommunmedborgare blir jag upprörd över att man handskas med våra gemensamma tillgångar på ett så nonchalant sätt. Västerviks gamla stadsbebyggelse borde vara värd ett bättre öde. Stöd för detta finns också i Plan- och bygglagen där det står att ”Byggnadsverk skall hållas i vårdat skick”, kommunens eget kulturvårdsprogram och bedömningen från Länsstyrelsen att det är ”starkt önskvärt att byggnaden bevaras".
Som kommuninvånare har jag begränsade möjligheter att kontrollera att kommunens verksamheter bedrivs på ett tillfredställande och effektivt sätt. Men det finns en kontrollmöjlighet inbyggd i det kommunala systemet: kommunrevisionen.
Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) har kommunrevisionen i uppgift att vara ”ett lokalt demokratiskt kontrollinstrument med uppdrag att granska den verksamhet som bedrivs i kommuner och regioner samt pröva ansvarstagandet”. Och det gäller inte bara siffergranskning utan även hur verksamheten bedrivs ur andra synpunkter. Och det gäller även kommunala bolag.
Med utgångspunkt från ovan refererade fall undrar jag hur kommunrevisionen i Västervik arbetar och vilket ansvar man känner i att företräda oss kommunmedborgare?