Att kärnkraft i värsta fall kan få ruskiga konsekvenser, är väl känt av de stora massorna, inte minst för att avfallet ska lagras i tiotusentals år.
Något som i sammanhanget är värt att notera, är att de nya moderna och mindre kärnkraftverken använder det bränsle som inte längre duger till de större kärnkraftverken. När de mindre nya kärnkraftverken kasserar bränslet, så har den farliga delen av kärnavfallet minskat från att det kasserats av de större kärnkraftverken. Från tiotusentals år, till cirka tusen års tid innan de farliga ämnena brutits ned till att det i princip är ofarligt.
Det talar för att vi har ett behov av de nya mindre kärnkraftverken i upparbetningen av gammalt kärnbränsle från de större kärnkraftverken. Men det får man besynnerligt nog inte tala om i Sverige, där vi har och kommer att ha stora behov av el. Dessutom så har Sverige en av världens stabilare berggrunder och små risker för jordskalv, vilket gör att riskerna är relativt små för katastrofer i kärnkraftverk i Sverige.
Jag vill i sammanhanget påpeka att jag inte har något emot vindkraft, vågkraft, vattenkraft och solcellsparker utan tvärtom. Men vi måste ha försörjning med el till bostäder, industrin och infrastrukturen kalla vinterdagar, då det inte blåser och vattenmagasinen håller så låg nivå att de går på sparlåga.
Forskning och utveckling för att få fram energikällor med mindre risker med bland annat kärnkraft och dess bränsle måste fortgå, ända till alternativ kan ersätta kärnkraftens fördelar utan instabiliteten hos vatten-, vind- och vågkraft.
Naturligtvis har jag stor förståelse för dem som fruktar kärnkraftens risker. Men vad är alternativet, som kan hålla kontinuerlig elproduktion då det inte blåser och vattenmagasinen är låga, samt när vintermörkret ger låg kapacitet från solceller?
Naturligtvis så måste även forskningen fortsätta för att få fram bättre vind-, våg-, vattenkraft, solceller och inte minst att få fram bättre och billigare batterier, vilket är med och reducerar användandet av kärnkraft och fossila bränslen.