Genom föreningen Dialog & Bildning har Västervik och Gamleby nyligen blivit mötesplatser för flera viktiga samtal. Människor från hela kommunen kommer för att lära mer, samtala och bli klokare kring både möjligheter och motstånd. Senast med två uppskattade föreläsningar – av Pella Thiel på Gamleby Folkhögskola den 23 april och Maria Wolrath Söderberg på Västerviks gymnasium den 12 maj.
Det är något särskilt med att sitta i ett rum fullt av människor som vill förstå – och kanske också förändras. Pella och Maria skapade just den möjligheten, från två olika utgångspunkter men med gemensam övertygelse: verklig förändring är både nödvändig, möjlig och meningsfull.
Pella Thiel, ekolog och förespråkare för naturens rättigheter, talade om vikten av att inse att vi inte står utanför naturen – vi är en del av den. Genom exempel från hela världen visade hon hur lokalsamhällen har gett rättigheter till floder och ekosystem som ett reellt juridiskt skydd. Föreläsningen väckte nyfikenhet och frågan: Tänk om vi kunde se naturen som en samarbetspartner istället för en resurs?
Pella lyfte också glädjen i lokal samverkan, där människor odlar tillsammans, återtar mark och hittar nya sätt att leva med mindre beroende av fossil energi – och mer beroende av varandra. Omställning behöver inte vara tungt, utan en chans att leva rikare och friare. Pella är dessutom lärare på Ekopsykologiutbildningen vid Gamleby folkhögskola och medgrundare av Omställningsnätverket i Sverige.
Maria Wolrath Söderberg bidrog med andra verktyg. Hennes forskning handlar om hur vi människor resonerar – och bortförklarar – våra val i relation till klimatet. Med både skärpa och humor visade hon hur vi fastnar i tankemönster som hindrar oss från att agera. Genom exempel från intervjuer gjorde hon det lätt för oss att känna igen våra egna ursäkter: ”Jag vet ju att flyget påverkar klimatet, men…”
Men det var inte för att peka finger som hon visade dessa exempel – utan för att vi skulle känna igen oss. Och när vi gör det, när vi ser hur våra tankar fungerar, då kan vi också börja förändra dem.
Tillsammans gav Pella och Maria oss vilja. För det blev så tydligt: vi är många som vill se förändring. Men vi kanske ibland känner oss ensamma i det, eller för små, eller rädda för att bli obekväma. När vi får språk för vårt skav, och samtidigt påminns om det vackra i att leva mer i samklang med naturen och varandra, då blir förändring något som vi längtar efter.
Och kanske är det det allra viktigaste: att förstå att det inte är så svårt som det ibland känns. Vi behöver inte göra allt på en gång, eller ensamma. Det räcker med att börja samtala, bjuda in grannen till odlingsprojekt eller våga prova något nytt. Precis som i det lokala ramverket ”Blå Sfär” som bland annat Jon Johansson verkar för, där samverkan och alla bidrag leder till bättre hälsa och ökad meningsfullhet.
Både Pella och Maria framhåller det aktiva hoppet – hoppet som inte handlar om passiv optimism utan om kraften i handling, särskilt när vi agerar tillsammans. Vi tar med oss energin från dessa samtal och låter dem gro i vardagen. För vi är inte ensamma, och tillsammans blir förändring möjlig. Här hos oss, i Västerviks kommun.
Angéla Ekman-Nätt
Johannes Löf
Petra Rudin