Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När vår son en kväll färdades ensam i sin bil på E22:an i riktning norrut utanför Västervik sprang en stor grävling framför bilen och blev påkörd. Sonen stannade och gick ur. Kollade grävlingen och såg att den inte dött men hasat sig ned i diket och blivit liggande. Kontakt togs med polisens LKC (ledningskommunikationscentral) vilken uppgav att man inte skulle komma. En medtrafikant hade även han stannat sin bil och försökte ringa en bekant för hjälp. Denne var tyvärr inte hemma och vår son fick fortsätta sin färd hemåt till Stockholm utan att kunna hjälpa grävlingen som säkert gick en plågsam död till mötes.Jag undrar var gränsen går när polis kommer till plats? Räcker det med älg? Eller kanske rådjur?En grävling kanske inte är något att bry sig om kanske man resonerar. Det är inget polismyndigheten prioriterar. Den dör väl också snart.Jag undrar också om det inte finns en lag på att en bemyndigad person skall/bör infinna sig i fall där djur blir skadade. För en civil får ju inte avliva ett påkört djur.Jag kan bara konstatera att polismyndigheten tyvärr inte är samhällets tjänare.Man gör sina prioriteringslistor varje gång myndigheten träder in i en omorganisation och handlar efter dem.Eftersom jag själv jobbat inom den myndigheten i 42 år så har jag en liten aning om detta.
