Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På alla sätt försvarar Harald Hjalmarsson (m) ramavtalet med Holiday Club med påståendet att jag först nu läst avtalet vilket måste vara en medveten lögn. Redan den 18 januari förra året reagerade jag mot att Hjalmarsson frångått sitt löfte "inga skattemedel till projektet", det vill säga byggande av multihall. Den 2 april 2007 deklarerade jag min kritiska uppfattning om ramavtalet.Till skillnad mot Hjalmarsson är jag ingen ekonom, men jag har en viss erfarenhet av lokalpolitik och jag anser att kommunpolitikers främsta uppgift är att prioritera kommunal kärnverksamhet. Tyvärr tycks HC blivit en huvudfråga för kommunalrådet. Man får ändå hoppas att kommunen utöver avtalet ej drabbas av ökade kostnader och dyrbara tvister. Så var fallet när Gådeå Bygg (Tändsticksområdet) grundlurade kommunen.Att kommunen sålt mark för 2,5 kronor per kvadratmeter var ingen nyhet, men kommunens kostnader för markköp är ännu inte tillfullo redovisade. Kommunen är hårt fastkedjad av avtalet med HC. I avtalet är inskrivet vite om 70 miljoner kronor på tillträdesdagen av multihallen om Västervik ej uppfyller sitt åtagande. HC nyttjar avtalets stopptid till halvårsskiftet, men Hjalmarsson svarar inte hur kommunen agerar under tiden. Vad blir kostnaden om tvätten byggs om till multihall? Vilken inverkan har höjda räntor? Varför skall kommunen åta sig skötseln av centrala parken? Förklaringen allmänt intresse är nog bara en fint. Samarbetsavtalets punkt 4 handlar om omförhandlingsrätt, vilket kommunen kanske har skäl att åberopa. Å andra sidan är kommunen chanslös i en tvist med HC. Gertrudsvik och HC vet hur en slipsten skall dras, det är inte första gången man skriver liknande avtal med kommuner och man har på alla områden juridiska experter, vilket en kommun ej har. Fler och fler kommer till insikt om HC-avtalet, kanske också Hjalmarsson själv.
