Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till "Anonym", VT 15/2. Jag vet mycket väl vem Ros-Marie Andersson är och jag tycker, precis som du, att hon är väldigt professionell och kunnig på sin sak. Men om jag förstått det rätt så är hon läkare inom slutenvården och som det är nu så är inte jag inlagd. Efter det förra bemötandet jag fick på psykakuten så skrämmer det mig att ens gå dit och be om hjälp.De gånger jag har varit inlagd så har jag inte sökt hjälpen själv utan det har varit andra runt omkring mig som sett att jag inte mått bra och följt med mig. Men för några år sedan då jag drabbades av fruktansvärd ångest så beslöt jag mig att själv gå till psykakuten. Jag ville visa både mig själv och andra att jag kunde välja andra utvägar än självmordsförsök och självskadebeteende och jag visste att det skulle stärka mig extremt om jag bara vågade söka hjälp själv och inte vara beroende av att andra skulle hjälpa mig att söka. Men detta tappra försök slutade i rent kaos och det sänkte mig istället för att stärka mig. Jag blev mer eller mindre utslängd därifrån och när jag gick ut så hörde jag en i personalen säga till mig att jag var tjurig och att det var helt sjukt att jag ville bli inlagd. Detta skulle nog få vem som helst att avstå från att söka hjälp.Senast jag var inlagd så hade jag också fruktansvärd stark ångest och kom ut ur mitt rum och stortjöt. Personalen tittade på mig och sedan vände sig om för att fortsätta med sina elever som var där. Vissa patienter kom in till mitt rum och frågade hur jag mådde och det är väl inte meningen att patienterna ska göra personalens jobb? Jag visste inte vad jag skulle ta mig till så jag började skada mig själv på mitt rum, jag höll på att explodera av ångest. När jag sedan skulle skrivas ut så fick jag höra av läkaren (som dock inte var Ros-Marie) att jag minsann inte fick göra så på avdelningen. Det som personalen dock inte hade berättat för läkaren var att jag faktiskt mådde skitdåligt och hade försökt be om hjälp. Det framkom inte överhuvudtaget.Min förra kurator sade upp sig från jobbet. Hon såg med egna ögon hur viss personal kränkte både patienter och annan personal.
