Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många människor har börjat fundera över matens duglighet och renhet vid inköp och vid lagning. Komperativet "bättre före" för att beteckna produktens färskhet syns visst för svagt för att locka köparen. Ännu svagare vore "bra före". Kunden måste ju få intryck att man får just det bästa. Därför passar "duglig före" inte alls. Men ofta tolkar man "bäst före" som "oduglig efter". På något sätt vore det ju möjligt att visa alla komparationer på etiketter, till exempel: Bäst före 1 maj, bättre före 5 maj, bra före 10 maj, duglig före 15 maj, oduglig efter 20 maj med motsvarande prisförändringar. Men det är inte praktiskt. All hållbarhet beror ju också av förvarningstemperatur. Till exempel: "Bäst före" till maten betyder faktiskt, att efter detta datum är produkten ännu lång tid användbar som bra mat. Men producerande företag vill få vinst på produktens försäljning och få kunden att köpa mer, oavsett om kunden kastar bort ännu god mat. Även sådan dyrbar produkt som kött är ätlig lång tid efter "bäst före"-datumet. Bästa sättet att få veta om matens mer eller mindre färsktillstånd är att lära känna råa matens lukt. Gulagfångar i Kasakhstan matades med bortgångna kamelers kött som luktade så illa att man måste hålla för näsan. Men om man kokade sådant kött till fångar var det inte farlig och lukten skrämde inte hungriga magar, kalorier gick inte förlorade.Några fruar luktar på köttet före lagning och om det inte känns skärskild färskluktande lägger de köttet för en tid i svag ättikalösning före kokning.
