1989 presenterade Ingvar Carlssons regering en skattereform, framförhandlad tillsammans med Folkpartiet, som kallats århundradets skattereform. Den var framförallt inte ägnad åt att höja eller sänka skatteuttaget, utan att se till att marginalskatterna inte skenade och minska antalet avdrag och undantag som, med Gunnar Myrdals ord, höll på att göra svenskarna till ett folk av fifflare. Det är dags för en motsvarighet i det nya århundradet.
Så vitt skilda parter som LO, Svenskt Näringsliv, TCO och Skattebetalarnas förening har pekat på behovet av skattereformer. Man har självklart skilda ingångar i frågan – från Skattebetalarna som vill avskaffa den statliga inkomstskatten till LO som vill sätta ett tak för kommunalskatten. Men det verkar ändå finnas en samsyn om en obalans i beskattningen av kapital och arbete, och behovet av ett mer lättöverskådligt skattesystem där arbete lönar sig.
En reform borde, förutom det, sänka det totala skatteuttaget, men det är inte en absolut förutsättning. Vinsterna med ett mer enhetligt skattesystem som bättre belönar arbete är stora nog. Trots detta märks ingen större politisk vilja att enas om grunderna i skattepolitiken.
Det finns helt enkelt inte ett tillräckligt politiskt tryck för att riksdagspartierna ska våga ta risken att sätta sig i gemensamma samtal om frågor som skulle kunna uppfattas känsliga i medier eller en valkampanj. Till exempel kan ståndpunkten att det ska löna sig bättre att arbeta och utbilda sig i dagens medieklimat enkelt översättas till “Jaha, ni vill sänka skatten för en välbärgad medelklass? På fattigas bekostnad?”
Då spelar det ingen större roll att det är en vinstaffär för samhällsekonomin och i slutändan gynnar alla i samhället när fler förstår hur skattesystemet är uppbyggt. Att det är lärare, sjuksköterskor och poliser som gynnas. Det blir inte en tillräckligt uppenbar politisk vinst för att partierna ska våga ta risken att sätta sig vid förhandlingsbordet med sina politiska motståndare.
All heder åt TCO, Skattebetalarna och andra som orkar bilda opinion om en så pass grå fråga som skattesystemets utformning. För det handlar i slutändan om hur väl Sveriges ekonomi kommer att utvecklas, om vi kommer att ha en välutbildad befolkning och klara välfärden i framtiden. Fler av oss kommer behöva höja rösten för att riksdagspartierna ska våga sätta sig kring förhandlingsbordet och enas om en skattereform som säkrar att vi inte blir ett folk av fifflare.