Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag läste i torsdagens tidning om skolprotester och neddragningar inom skolan. Upprinnelsen var de dåliga prestationerna och resultaten i årskurs 9, där eleverna inte når resultaten godkänt i grundämnena.Det är positivt att man engagerar sig i en så viktig fråga, även om man kan undra varför frågan inte har engagerat tidigare.Frågan om resultaten ställs till politikern. Min uppfattning är att den här frågan löser man tillsammans, politiker, skolledning, lärare och föräldrar med de resurser som finns.När de gäller de dåliga resultaten så har vi fått till oss flera olika förklaringar. Några exempel kan vara att i Västerviks kommun har medborgarna låg utbildningsbakgrund. En annan orsak kan vara att man förändrar i skolans organisation nya arbetssätt som inte fungerar fullt ut direkt. Men personligen tror jag nog att de flesta vet att för att nå goda resultat måste man vara motiverad och intresserad.Hur blir man det? Genom att man känner engagemang och blir entusiasmerad från lärare, duktiga pedagoger och att föräldrar kan vara ett stöd i inlärningen. Jag tycker att man inte enbart ska göra ett konstaterande att det är dåligt i skolan, man bör även föra fram att kompetens, arbetssätt och utbildning är viktigt. Jag har två barn. Ibland har jag undrat om man är effektiv i skolan. I slutet av terminer verkar det inte arbetas så mycket. Den tiden skulle säkert kunna användas mer effektivt om vi nu ska tänka resultat. Anette Svensson talar om medborgardialog och att informationen varit dålig. Låt oss reda ut en sak, det finns alltid sakkunniga inom området.Fritidspolitiker är lekmän inte experter. Det finns faktiskt de som är nya.Om informationen var dålig, varför bad man inte att den som fanns på plats skulle ta med sig frågan och återkomma med svar. Svårare än så behöver det inte vara.Avslutningsvis: Ambitionen är att barnen ska ha så mycket kunskaper med sig så att de kan klara sig vidare i livet.
