Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Harald Hjalmarsson efterlyser i VT den 7 mars konkreta förslag på hur man ska tackla kommunens skola. Ingen av de bortåt 5 000 namnunderskrifterna har gett några förslag, tycker han. Jag finner mig då nödsakad att ta bladet från munnen och föreslå kommunalrådet följande:Skolan i Västervik är i kris. Måluppfyllelsen är pinsamt låg, trots en lärartäthet som man stoltserar med ska ligga långt över riksgenomsnittet. Hur löser man detta? Hjalmarsson menar, att vi redan försökt höja uppfyllelsen med nuvarande lärartäthet och vill prova andra vägar. Att minska lärartätheten verkar vara lösningen för dagen. Jag är dock av en helt annan åsikt:Jo, genom att tillföra resurser till skolan, kanske vi kan öka uppfyllelsen. Om den muntra brasan håller på att slockna så lägger man på mer ved, man tar inte bort. Då slocknar brasan ännu snabbare, och det blir kallt och ruskigt. Därför, Harald Hjalmarsson, bör du inte bara låta bli de befintliga resurserna i skolan, utan tvärtom kanske till och med höja dem. Sluta se skolan som en nödvändig utgiftspost och budgetregulator och se den för vad den är; en klok investering i framtiden.
