Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För någon dag sedan fick vi på vår skola rektors förslag till tjänstefördelning för hösten med sparuppdraget i fokus. Det kändes som dödsstöten för fritidshemmen på skolan. Någon kvalité på barnomsorgen blir det, om detta förslag blir verklighet, inte tal om. Det blir att gå runt som vakter för att ha någorlunda koll på vad som händer.På eftermiddagen kan det bli högst två personal i en barngrupp på cirka 45 inskrivna barn i åldrarna 6-9 år, de flesta i de lägre åldrarna. Detta skulle innebära att vi hamnade under riksgenomsnittet på antal barn per årsarbetare. Minns jag inte fel så skulle vi i Västerviks kommun sträva efter att inte komma under den siffran. Visserligen är inte alla barn på "fritids" alla dagar, men att det knappast finns utrymme för några personalledda aktiviteter eller den omsorg som vi har i dag stod helt klart för oss.Det står också helt klart att detta sparande kommer att stå oss dyrt om några år, då alla barn som inte blivit "sedda" och fått den hjälp de behöver "spårar ur" på olika sätt. Att det dessutom kommer att leda till många långtidssjukskrivningar av personal är uppenbart. Då hjälper nog knappast att alla försök att tvinga tillbaka sjuka människor i arbete genom ekonomiska sanktioner.Fram till nu har jag tyckt att vårt borgerliga styre i Västerviks kommun har utvecklat vår stad i rätt riktning, men nu börjar visst nedmonteringen. För vem vill flytta till Västervik med dålig kvalité inom skolan, omsorgen och vården? Jag är övertygad om att en stor majoritet av Västerviksborna mycket hellre betalar lite extra i skatt, under några års tid för att få fart på Västervik, än att ta de här, på sikt mycket, kostsamma "besparingarna".
