INSÄNDARE: 30- och 40-talen, inte idylliska

I sin iver att misstänkliggöra asylsökande och utmåla debatten om invandringsfrågor som ensidig och präglad av åsiktsförtryck, hänvisar RN till den hårt kritiserade rapporten "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesrapport från Malmö" och karakteriserar den som "en skakande rapport om svåra sociala missförhållanden i stadsdelen Rosengård, som kom helt i skymundan, då media koncentrerade sig på några polisers rasistiska ordval". Utan att vare sig förringa eller gå in i en diskussion om de sociala problemen i Rosengård är det viktigt att upplysa om vad tre Lundaforskare skriver i Sydsvenskan 30 januari i år: "Vår besvikelse efter läsningen av rapporten var närmast total. I rapporten, som sägs ha vetenskapliga ambitioner, staplas det ena påståendet efter det andra nästan utan källhänvisningar. Vid universitetet skulle den underkännas vid ett uppsatsseminarium på grundnivå." Det kan nämnas att när forskarna begärde ut rapportens underlag från Försvarshögskolan fick de till svar att källmaterialet hade "destruerats"! Att en statlig myndighet förstör källmaterial till en rapport som av regeringen var ämnad att uppfattas som ett viktigt underlag för integrationsdebatten är uppseendeväckande. Det har tyvärr också underlättat för mindre nogräknade debattörer att hänvisa till schablonmässiga och illa underbyggda påståenden. Margareta Andersson skriver i sin insändare att det verkar som om alltför många barn blivit landsförrädare. Hon vänder sig mot de ungdomar som vid ett torgmöte i Västervik demonstrerade mot rasism och anser att de inte vet vad de sysslar med och frågar sig varför de inte demonstrerar för alla uteliggare i Sverige. Att hon under sin tid - i slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet - fick inpräntat att man minsann skulle älska sitt land (det gör väl de flesta människor?) och att man ofta skulle sjunga "Vårt land, vårt land, vårt fosterland", verkar hon minnas med saknadens tår i ögat. Men så idyllisk var inte tiden under de krigsår då grumlig nationalism underblåstes av konservativa krafter för att stärka militarism och reaktionära patriotiska strömningar. Det fanns medborgare, inte sällan tillhörande samhällets så kallade toppskikt, som öppet och reservationslöst hyllade den ledare och den krigsmaskin som lade stora delar av Europa i grus och aska. Då kunde man tala om landsförrädare! För övrigt är jag övertygad om att nämnda ungdomar både vet vad de sysslar med och att de också arbetar för ett bättre samhälle där ingen ska behöva leva som uteliggare.

Insändare: 30- och 40-talen, inte idylliska

Några påpekanden i anslutning till Rutger Nandorfs och Margareta Anderssons inlägg i VT den 29 maj, eftersom de innehållsmässigt har beröringspunkter.