Äldre kvinnors sexualitet glöms bort i vården
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kanske beror detta på att det är ett område som är dubbelt känsligt. Många anser att det är pinsamt att tala om sexualitet överhuvudtaget; att då prata om äldre kvinnor och deras sexualitet känns ännu svårare för en del. Kanske är det också därför som så få ansvariga politiker och tjänstemän är tillräckligt insatta i hur åldrandet påverkar kvinnor. Män och kvinnor behandlas olika i vården: medan en man med prostataproblem antas vara sexuellt aktiv ägnas inte tillräcklig uppmärksamhet åt de stora förändringar som påverkar kvinnor som drabbas av jämförbara sjukdomar. Att det kan kännas svårt att prata om äldre kvinnors sexualitet kan vara en förklaring ? men det får inte vara en ursäkt för att inget göra. Det krävs helt enkelt åtgärder!
En undersökning som Vårdförbundet gjort visar att barnmorskor ytterst sällan arbetar med patienter över 60 års ålder, trots att vi vet att exempelvis urinvägsinfektion, framfall och uttorkning av slemhinnor på grund av det normala åldrandet är vanliga problem som skulle kunna upptäckas tidigare om man använde barnmorskornas kompetens. Många äldre kvinnor äter också mediciner vilket kan förstärka problemen. Men inom äldrevården finns få barnmorskor och ordinarie personal får sällan chansen till vidareutbildning när det gäller äldre kvinnors sexuella hälsa. 99 procent av barnmorskorna anser att de bör ha en tydlig roll när det gäller hälsa, sexualitet och samliv hos äldre kvinnor.
En del frågar sig vad barnmorskor har med äldre kvinnor att göra, och svaret är: en hel del. Barnmorskans kunskapsområde handlar inte bara om insatser inför, under och efter barnafödande. I barnmorskornas utbildning ingår även frågor om samlevnad, sexualitet och gynekologisk vård ? för kvinnor i alla åldrar. Utgångspunkten är den livssituation som kvinnan befinner sig i och det är det friska hos kvinnan som står i centrum ? under hela hennes livscykel.
Men när kvinnor fyller 60 år antas detta tydligen inte längre spela någon roll: för hur ska man annars förklara att så få barnmorskor arbetar med äldre kvinnor? Vi tror att detta beror både på bristande kunskaper om könets betydelse och på att vårdens organisation sätter organisationsgränser och revir före individens behov av vård.
Det borde vara självklart att vården bygger nätverk kring patienten, anpassade efter de behov som den enskilde har. När det gäller äldre kvinnors hälsa borde det alltså vara självklart att barnmorskans kompetens används ? även inom exempelvis äldrevården. Detta behöver inte ske genom att länets kommuner anställer barnmorskor ? förebyggande arbete, kontroller och utbildning av äldrevårdspersonalen kan köpas från landstinget. Det viktiga är att även äldre kvinnor får tillgång till den vård de behöver. I vissa fall kan det räcka med att byta namn på verksamheter: från ?mödravård? eller ?barnmorskemottagning? till ?kvinnomottagning?. I andra fall kan det räcka med att varje vårdboende har regelbunden kontakt med en barnmorska som är på plats några dagar i månaden. Ibland kan det självklart också krävas större insatser än så.
Vår undersökning visar att barnmorskorna ser möjligheter till utveckling både när det gäller yrket och när det gäller delaktighet i verksamheter som berör äldre kvinnors hälsa och äldre kvinnors sexualitet. Resultatet visar en yrkesgrupp med bred kompetens; som är beredd att möta nya utmaningar. Egentligen borde det inte finnas några hinder; eller? Det är hög tid att länets politiker tar initiativ i denna fråga!