Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har samma erfarenhet som du, Andreas Karlsson, när det gäller gravsättning i minneslunden. Vid min makes bortgång i april förra året blev gravsättningen inte klar förrän i augusti. Det gick inte att gå vidare i sorgen under den tiden. Den som inte upplevt detta kan inte föreställa sig hur svårt det känns. Jag kände ett stort lugn inom mig när beskedet äntligen kom. Om man ska vänta tills de fått tio urnor skulle det ju i värsta fall kunna ta flera år innan gravsättning sker. Det måste gå att ändra på dessa rutiner. Nu förstår jag de anhöriga till Estoniaoffren. Tack Andreas för att du reagerade.
