Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har valt att bosätta oss med våra barnfamiljer i Almvik för att miljön inger trygghet och närkontakt med naturen. Möjligheten till service vad det gäller barnomsorg och skola hade också stor betydelse i valet av bostadsort. Skolan är en träffpunkt och pulsåder i en bygd som kommer att dö en smula om skolan försvinner eftersom det inte finns så många andra naturliga mötesplatser. Barngrupperna i förskolan är växande och det förefaller självklart och naturligt med en fortsättning upp genom byskolan. Forskningen som finns tyder på den lilla byskolans fördelar bland annat i fråga om graden av måluppfyllelse, trivsel och ortens befolkningsutveckling. Detta bidrar förstås starkt till övertygelsen om att bevara skolan. Att stå inför detta nedläggningshot gör oss familjer, som ännu inte har barn i skolålder, mycket ledsna, upprörda och bittra. Många frågeställningar och känslor väller fram. Ska vi flytta in till centralort nu? Inte kommer vi att vilja sätta våra 6-åringar i skolskjutssystem! Hur ska barnen i byn få någon sammanhållning? Ska mitt barn sitta på skolbussen delar av sin fritid och utsättas för onödiga trafikfaror? Hur har skolan hamnat i denna situation där 16 elever flytt(at) från skolan bara sedan höstterminen 2007? I Västerviks kommuns viktigaste styrdokument (Strategisk plan 2008-2010) och däri "Övergripande mål", radas åtta områden upp som samtliga nämnder och styrelser särskilt ska uppmärksamma. För att nämna några handlar det om: Barn- och ungdomsperspektivet.Trygga och attraktiva boende- och livsmiljöer för alla åldrar. Bredd av kulturella aktiviteter, servicegrad, bemötande och valfrihet.Hållbarhets- och konsekvensanalys av strategiska beslut. Man slås av det faktum att sju av dessa "områden" i högsta grad berör eller strider mot att ett beslut om nedläggning tas. Vi är överens om att skolans och byns framtid behöver bedömas utifrån ett pedagogiskt, socialt/samhälleligt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. Vilket beslutet än blir bör det således byggas på konsekvensanalys. Slutligen hoppas vi att det finns tyngd i kommunens vision om "ett rikt natur-, kultur- och fritidsliv som tar tillvara våra traditioner och vår unika livsmiljö".Vår främsta vädjan till tjänstemän och politiker är att se till prognosen och inte till statistiken för dagen. Välkomna den kraft och optimism som finns hos oss föräldrar som inget annat vill än att skolan kommer på fötter igen så att vi kan bygga upp den unika gemenskap som så ofta särpräglar landsortsskolor.
