Angående "Skövlade nyckelbiotop"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta är tyvärr inte det enda felet i artikeln i Västerviks-Tidningen.
När jag skriver: "Jag hoppas det inträffade kan ses som ett olycksfall i arbetet", så var det inte bara mig själv jag hade i åtanke, utan också den tjänsteman från skogsvårdsstyrelsen som gjorde stämplingen till den utpost på sammanlagt 14,3 ha, som låg på andra sidan vägen till biotopen.
Men så länge som denna tidsålder består så kommer det finnas människor som är intresserade av att göra hönor av fjädrar, eftersom deras hjärtelag är sådant att de är roade av det. Men den attityden har alltid en bumerangeffekt inbyggd i sig. Som i detta fall, när ivern att vara anklagande gör att någon inte riktigt vet på vilket ben han skall stå. Ena gången så ges intrycket att avverkning av en biotop har skett utan att någon tjänsteman på skogsvårdsstyrelsen har blivit vidtalad för att senare skriva att någon har vägrat att stämpla detta område.
Pris ske Gud för att dessa båda påståenden inte samtidigt kan vara sanna, eftersom jag kan dokumentera att det inte har varit några andra än personal från skogsvårdsstyrelsen som har skött samtliga mina stämplingar och hyggesanmälningar, till och med den ovannämnda rotposten. Vad är då sant i denna sak?
Jag kan gå ed på att tjänstemannen sade angående biotopen: "Du gör ju vad du vill med din skog, men som tjänsteman kan jag inte stämpla den". Jag talade om för tjänstemannen att biotopen kommer att tillhöra rotposten, eftersom jag som rotposteförsäljare är pliktig att hålla skogsbilvägarna framkomliga. Skogsvårdslagen rymmer ju också ett produktionsföremål!
Något tal om någon eventuell ersättning var det inte. Skogsvårdsstyrelsen har haft cirka tre år på sig att komma med ersättningserbjudande för denna biotop om den ansetts så värdefull. Det eventuella ersättningserbjudande som finns omnämnt i artikeln syftar att i möjligaste mån misstänkliggöra och i och med det också svartmåla en skogsbrukare. Generaldirektören för Naturvårdsverket har sagt: "Vi har inte ens resurser att avsätta de områden som riksdagen fallat beslut om".
I artikeln står det att "...skogsägaren fick diverse råd". Detta fick mig till att ringa Skogsvårdsstyrelsen för att få dessa "diverse råd" faxade till mig. Men det fick jag inte, av det enkla skälet att det inte fanns några "diverse råd" (pluraris), utan endast ett råd som redan står på biotoppapperat, nämligen "bör lämnas orörd". För mig är det mycket stor skillnad mellan orden "bör" och "skall".
Som jag ser det så är det alltid de överordnades ansvar att se till att underordnade blir informerade så att de förändringar blir kända, som den nya miljöbalken rymmer jämfört med den före detta naturvårdslagen.
Jag tillåter mig att tvivla på att detta är ett gott exempel på sund myndighetsutövning, varför denna sak förtjänar en rättslig prövning.
Pris ske Gud för att Europakommisionen för mänskliga rättigheter finns. Det är därför jag nyligen har avslutat en förhandling med regeringskansliet, som kommer att kosta den svenska regeringen 70 000 kronor.
Jag har låtit avverka över 100 ha som skogsägare utan att ha gjort någon hyggesanmälan inte i hopp om att det inte skulle bli upptäckt, utan därför att tjänstemän från skogsvårdsstyrelsen alltid har skött den saken. Och vad beträffar den ovannämnda rotposten så sade tjänstemannen att han skulle göra hyggesanmälningarna på samtliga områden, efter att vi hade pratat om biotopen. Det misstag jag har gjort är att jag har låtit mig bli bortskämd av den tidigare ledningen, så att jag inte kontrollerade att allt också blev rent formellt riktigt.