Är vi inte på 2000-talet?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Journalisten frågade fabrikschefen: "Kommer ni att göra polisanmälan om maskningen skulle fortsätta?" Vet inte någon av dessa personer att vi har kollektivavtal i detta land sedan 1928 och att sådana frågor behandlas av arbetsdomstolen enligt huvudavtalet. Detta med polisingripande i arbetsrättsliga frågor hände i Ådalen 1931, då militären sköt fem oskyldiga LO-arbetare som värnade om sina arbeten. En intressant fråga i sammanhanget: Det är svårt att tyda vem som är mest bekymrad om kunderna ska få en ny dammsugare, företagsledning eller metallstyrelsen? I början av nästa år är detta inget problem för metallstyrelsen i Västervik. Eller? Om artikel stämmer verkar det som varken kollektivavtal eller arbetsmiljölagen används i någon större omfattning i det dagliga arbetet. I kollektivavtalet står det att de lokala parterna gemensamt skall medverka till att stärka de anställdas trygghet i anställning.
I arbetsmiljölagen kapitel 2, paragraf 1, arbetsförhållanden, står det att arbetet skall anpassas till olika människors förutsättningar i psykiskt avseende med mera. I kapitel 3, paragraferna 2 och 2 a, finns beskrivet arbetsgivarens ansvar vad som skall göras för att den anställde skall må bra på arbetsplatsen. Det som beskrivs i artikel uppstår inte om dessa kriterier uppfylls. Är detta inte personalavdelnings arbetsuppgifter? Men av egen erfarenhet så är starkt fackligt arbete en förutsättning för en bra personalpolitik.
Till sist en fråga till metallstyrelsen: Vilket är viktigast, medlemmarnas hälsa eller att producera dammsugare och vinster till kapitalisterna?