Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommentar till Anders Henriksson, när du skriver om kortare vårdköer i Kalmar läns landsting. Du skriver att ni i landstingsmajoriteten vill värna välfärden, tryggheten. Ni fullföljer borgarnas beslut att spara 3 miljoner på kirurgavdelningen på Västerviks sjukhus. Det skulle inte bli några besparingar, eller var det inte så du sa i landstingsfullmäktige.De som arbetar inom vården har en vardag som få kan sätta sig in i. Efter ständiga nedskärningar har vi en kronisk brist på vårdplatser, att de nästan varje dag får arbeta med konstanta överbeläggningar.Patienterna får inte plats på salarna utan blir anvisade att ligga i korridorer och dagrum. De nu aviserade besparingarna inom Västerviks sjukhus är ytterst allvarliga och då särskilt för oss äldre som är stora konsumenter av sjukvård. Att skickliga läkare med stor kompetens inte finner det meningsfullt att stanna kvar på sjukhuset. Även rekrytering av övriga personalgrupper försvåras då sjukhuset renommé försämras.Det är skrämmande att ni inte kan tänka på egen hand. Vilka alternativ har väljarna i valet 2010 när ni fullföljer borgarnas politik. Du skriver att som politiker måste vi ha kraft att prioritera. Resurserna räcker inte till allt. Att lägga ner sjukhusbiblioteken och hänvisa de sjuka till de kommunala biblioteken eller till folkhögskolornas bibliotek är en tanke som bara en landstingspolitiker kan tänka och ge uttryck för. De som är sjuka och ligger på sjukhusen behöver naturligtvis låna på biblioteket på plats, de kommer inte till kommunens bibliotek på stan. Att spara 2,5 miljoner på detta sätt är trams, kommer det att vara socialdemokratiskt politik i framtiden att spara på sjukvård och bibliotek som våra förfäder med stor möda och mycket stor försakelse byggt upp?En socialdemokratiskt landstingsmajoritet som på allvar stått upp för den generella välfärden skall naturligtvis kräva mer resurser från staten för att klara sina åtaganden. Vi måste få ett slut på nedskärningar inom välfärden. Vi har inte skola, vård och omsorg för att det ska kosta så lite som möjligt, utan för att alla ska ha möjlighet att ha ett gott liv oavsett storlek och innehåll i plånbok. Här finner vi dagens problem för arbetsrörelsen i Sverige. Man har övergivet sin vision om ett jämlikt samhälle och omfördelar i dag från fattig till rik i stället för tvärt om.
