Ärlighet varar inte längst
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man kan säga att allt börjar på arbetsförmedlingen, där jag och min handläggare diskuterar min framtid och hur vi ska lägga upp mitt arbete att komma in i arbetslivet.
Jag förklarar att jag försöker hitta en ny väg, vilket han förstår. Jag ber även min handläggare att meddela mig när några specifika, planerade jobb, kommer in.
Detta är något som inte sker, utan istället kommer en anvisning på ett sådant yrke som jag helst ville, till en viss del, komma ifrån. Denna anvisning var även av sämsta tänkbara slag och helt omöjlig i min familjära situation, vilken vi hade diskuterat och han förstått.
Så, därav min ?oseriösa" ansökan.
Min tanke när jag skrev denna ansökan var att, vara ärlig mot arbetsgivare (både med för- och nackdelar) samt påminna min handläggare om vad vi diskuterat tidigare, detta genom att skicka en kopia till honom.
Detta skulle bli mitt största misstag. Dagen efter fick jag ett mejl, där min handläggare hotar med att anmäla om jag inte hade en bra förklaring. Jag mejlar direkt tillbaka och vill boka ett möte och diskutera det hela.
Redan nästa dag får jag ett brev, där jag får veta att jag blivit anmäld.
Anledningen var den, att jag inte hade kommit på ett eget bokat möte för att diskutera detta.
Va? Vilket möte?
Resten av denna historia är lång och segdragen.
Vad har jag då lärt mig av detta? Jo, ärlighet varar inte längst!