Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Västervik är en pärla och Lysingsbaden erbjuder fina möjligheter till bad och rekreation. Ett par gånger per år brukar vi därför åka ner från Linköping för att njuta av en dag på klipporna.I söndags kunde vi snabbt konstatera att vattnet inte inbjöd till svalkande dopp. Detta faktum skall vi naturligtvis i första hand tillskriva och hålla slappa och ansvarslösa politiker, jordbrukare och fiskare ansvariga för det. De, som med gemensamma krafter sågar av den gren vi alla sitter på. Vår ovilja till bad verkade delas av de allra flesta vi kunde se.Efter någon timme var det dags för den första av oss att uppsöka närmaste bekvämlighetsinrättning. Hon kom dock tillbaka i samma prekära tillstånd, som när hon lämnade oss för den långa vandringen över broarna, men besviken, äcklad och tvärilsk. Så småningom blev det dags att lämna och vi packade samman både tillhörigheter och avfall. Det senare verkar inte vara så vanligt, vi förstod snart varför. Ute på holmarna såg vi inga avfallskorgar e.d. och när vi nådde land var alla överfulla och omgivna av skräp - och stank. De senaste dagarnas besökare har naturligtvis inte kunnat lägga sitt avfall där de önskade och de sista har helt sonika inte brytt sig eftersom de inte kunnat undgå att se sakernas tillstånd på utvägen. Jag konstaterade att toaletten var det grisigaste jag har sett på mycket länge.Jag fann en större sopcontainer, öppen och mer än halvfull med gamla sopor, som jag kunde dumpa vårt avfall i. På väg mot parkeringen, genom campingplatsen, konstaterade jag att de flesta papperskorgar var överfulla. Jag stannade en av anläggningens club car, med två trevliga värdinnor, berättade om tingens tillstånd och fick det förväntade svaret; "Det är inte vi som har hand om rengöringen och soptransporterna, men vi skall ..." . Naturligtvis förstod jag och passade samtidigt på att beklaga den smitta de drabbats av, den tyvärr så spridda Nånannanismen. Ungefär samtidigt återkom sammanbiten hustru från en snabbtitt in i toaletterna vid huvudingången och begärde snabb transport till staden.Även om hanteringen är utlagt på entreprenör, har ledningen och inte minst Västerviks miljö- och hälsovårdsenheter det övergripande och slutliga ansvaret. I semestertider torde daglig tillsyn och åtgärder vara ett minimikrav.Jag hoppas att ovanstående missförhållanden snarast åtgärdas, så att våra Västervikresor åter blir de sommarhöjdpunkter de brukar vara. Just nu känns tyvärr inte ett besök i Lysingsbaden som ett alternativ.