Att bli ifrågasatt på grund av kläderna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag gick på högstadiet så blev jag ifrågasatt om jag var nazist för att bar ett par lågskor med stålhätta. Till saken hör att jag då var punkare med tuppkam och knappast var lik en skinnskalle som jag antar att liknelsen skulle dras till. Men både jag, Leif Manfred och andra vet att en sann nazist inte går att upptäcka via de yttre attributen.
Ett par andra skolkompisar som gillade hårdrock och klädde sig i huvudsak i svarta kläder blev anklagade för att vara satanister av skolpersonal som dessutom snabbt drog slutsatsen att de måste må jättedåligt och inte ha det bra hemma. Absurt!
Har inte skolans lärare haft egna barn eller varit ungdomar själva och vet att det kan vara viktigt i den åldern att anamma en stil även om man som vuxen kan tycka det rent utsagt ser för jävligt ut.
Så till ämnet vår svenska fana. Hur kan man som svensk medborgare oavsett ursprung förneka att vi bor i Sverige och även om vår sjukvård, skola och arbetsmarknad inte sköts på bästa sätt gillar man sitt land. Alla här har väl rätt vara stolta över Sverige och visa det eller är det dags att plocka ned fasadflaggan så ingen får ont i magen.
Faktum är att när jag gick på mellanstadiet och flyktingströmmen från forna Jugoslavien var som störst fick vi inte sjunga svenska nationalsången vid ett tillfälle. Förklaringen var att våra nya skolkamrater kunde ta illa upp. När jag nu som vuxen tänker tillbaka på det blir jag förbannad.Givetvis skulle alla stått upp i bänkraderna och sjungit för att visa att ni har kommit till ett nytt land som står enat och rakt i ryggen ? ett nytt hem istället för inbördeskrig.
Så till sist ett förslag till barn- och utbildningsnämnden: Såga ned Åbyskolans flaggstänger och köp in en container med vadmalsrockar från röda armén så ser alla lika ut.