INSÄNDARE: Att döma någon på förhand

Att bli dömd/sparkad utan att ha varit på platsen för brottet påminner om gammal öststatsmentalitet, eller? Att bli dömd/sparkad för att några potentater tror eller förutsätter att något kommer att ske som inte stämmer med skolans värdegrund. Vilken förmåga besitter ni som kan göra sådana förutsägelser?Istället för att anta och tro, är det en klar fördel att hålla sig till fakta. Fakta finns att få, inte om Emil, men om mig. Jag har jobbat som lärare i 35 år (tyvärr i Västerviks kommun) med barn i åldrarna 10-13 år. Jag har periodvis undervisat i musik trots min böjelse för ett brott/opassande musikintresse, eftersom Emils och mitt musikintresse till stor del överensstämmer. Vi spelar tillsammans, alltifrån Bellman till rock, då vi träffas, och njuter av det.Funderingar som då dyker upp i mitt huvud är - vad har jag varit för förebild för eleverna? Vilka relationsproblem har uppstått mellan mig och eleverna? (detta kan vara ett problem, enligt Hugosson i artikel i VT den 26/6). Hugoson säger i samma artikel att han inte är någon forskare men då kan du ju ta ett par kliv tillbaka utanför sandlådan, ge dig ut i verkligheten och undersök de elever som har drabbats av mig. Klasslistor vet du väl var du får tag i? Redovisa sedan ditt resultat i VT, så kanske tiden har kommit att sparka ytterligare en lärare, men att detta i så fall är baserat på fakta.Jag har förstått till fullo, att det är fritidsintresset musik, som är helt avgörande för om man passar som lärare i Västerviks kommun. Att man klarat sin examen med goda vitsord är av underordnad betydelse.Svar Direkt Personligen tycker jag denna fråga är svår, å ena sidan är jag för yttrandefrihet, men å andra sidan försöker jag beskriva rektorns ansvar för våra särskoleelever och inför deras vårdnadshavare. Jag har ingen anledning att misstro Emils ambition att göra ett professionellt arbete, det var inte heller det som inslaget med mig i VT handlade om, det var journalistens sammanfattning av en lång diskussion som hon och jag hade, där jag bland annat gav uttryck för att en del elever i denna elevgrupp inte har samma möjlighet att skaffa sig samma referensramar och förstå alla samhällskoder som de flesta av oss andra har, det vill säga det handlar mer om elevernas förmåga att hålla isär begreppen än om Emils förmåga. I övrigt så kan jag inte förstå varför vi ska kolla upp dig, har någon ifrågasatt dig? Och varför skriver du att jag ska ta ett par kliv utanför sandlådan? Vilken sandlåda? Jag sa i intervjun som du hänvisar till att jag inte är någon forskare, vilket är sant, däremot har jag drygt 20 års yrkeserfarenhet med gymnasieelever, varav en del med elever från just gymnasiesärskolan, kallar du detta för sandlåda så sitter vi väl i samma låda eftersom du precis som jag jobbar med ungas utveckling och då har du ju med automatik dömt ut dig själv i samma stund som du dömde ut mig.Jag vill ändå försöka förstå din reaktion, alla som är föräldrar känner förhoppningsvis mycket för sina barn. Emil är din son och givetvis måste du få försvara honom. Men vem ska ta ansvaret för våra gymnasiesärelever om inte rektorn får göra det? Avslutningsvis vill jag också påminna oss om att rektor tog sitt beslut först efter det att han kontaktat arbetsrättsliga jurister på SKL (Sveriges kommuner och landsting), vilka bedömde att åtgärden var riktig, vilket i sin tur innebär att rektor inte har agerat "godtyckligt".

Insändare: Att döma någon på förhand