Att samla returburkar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Större delen av Västerviks befolkning och minst av allt de anställda vid stormarknader och andra butiker håller inte alls med om att det är bra att sådana som jag finns.
I några containrar bakom en affär hade personalen slängt travar med svenska aluminiumburkar som det stod 50 öre på och jag trodde att det var lagligt att ta dem lika gärna som att de maldes ner ute på Målserum - men icke. Några anställda bad mig i arroganta ordalag att försvinna. De ville inte ha en massa underliga typer gå där och rota i deras sopor.
Hyresvärdarna och deras vaktmästare ser inte heller med blida ögon på den som ertappas med att plocka returer som ligger och skräpar i området eller i soprummen.
Det anses till och med värre än att supa och skräna i bostadsområdet klockan tre på lördagsnätterna, köra motorcykel med öppna spjäll på gågatorna klockan tolv på natten eller spela dunka-dunka till långt in på småtimmarna, i varje fall av dem som bor i området och nästan lika illa som att missköta hyran, och de öknamn som slängts efter mig lämpar sig inte för tryck.
Den som samlar returer kan bli beskylld för snart sagt vad som helst. Vid flera tillfällen har plastpåsar och pappförpackningar kastats i grovsoprummens kompostmaskiner och naturligtvis har jag då anklagats för att vara den skyldiga. Jag samlar ju returer, alltså är det jag.
I själva verket har jag ofta rensat upp i inkastet istället, verkligen ingenting för äckelmagade, därför att det är förargligt när röd lampa visar "ur funktion" då man kommer dit med hushållsavfall.
När en barncykel för några år sedan försvann i området anklagades jag i mycket hotfulla ordalag av mamman för att ha stulit cykeln och att genast och utan några diskussioner lämna tillbaks den, annars så... Självklart var det jag eftersom jag gick i soporna. Hon tror det nog fortfarande.
Jag är dessutom sportfiskare och i maj-juni ofta nere vid piren redan vid fyratiden på morgnarna. Det märkliga är att då har jag vid flera tillfällen träffat på flera av de så kallade "präktiga Svensson" gå där och samla. Var viss om att de tittar åt ett helt annat håll då jag passerar. Eller går de kanske i sömnen?
Vad säger lagen! Polismannen jag frågade sympatiserade varmt med affärens personal.
Jag vill för säkerhets skull tillägga att jag varken är alkoholist eller missbrukare av något slag. Jag är bara just en sådan där underlig typ som affärens personal syftade på. Från början var det endast pengarna som lockade men nu har det blivit till revolt och jag tänker fortsätta.