Att vara arbetslös
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Brist på information i dagens högteknologiska samhälle, ja, till och med när det gäller närliggande institutioner som bara har en körgata emellan sig. Nåväl, jag pratade i en halvtimma med min handläggare och förklarade att jag inte kan studera detta läsår 2005/2006 på folkhögskolan i Gamleby ens i bara sex timmar i veckan med bibehållen a-kassa bara därför att jag studerat heltid innan. Men vad är den egentliga förklaringen till det, man flaggar ju för att kunna få studera så man kan utbilda sig till det man vill arbeta med, i mitt fall till svenska-lärare vilket kommer att behövas. Jag har även intresse och kunnande inom såväl trädgårds- som biblioteksjobb men där är också arbetsmarknaden kärv.
Jag blev anmodad att göra ett test längre fram för att se vad jag bäst lämpar mig för, det vet jag ju egentligen så bra själv redan. Ännu en gång gick jag från arbetsförmedlingen med ouppklarade frågor om regelsystemen som härskar i dag och som drar alla över en kam. Varför kan man inte se till den enskilde individens behov, kunskaper och intressen? I alla fall är jag nu arbetssökande till jobb som knappt alls är tillgängliga utan en god utbildning. Jag studerar inte eftersom jag då skulle mista a-kassan trots att det bara hänger på två ämnen, matte och engelska.
Kraven i dag är skyhöga, däremot finns inte mycket hjälp att få. Förra läsåret, särskilt höstterminen, fick jag ta av skatteåterbäringen för att finansiera studierna och sedan sälja ett hundratal cd- och lp-skivor plus en frimärkssamling som det tagit mig närmare 20 år att få så komplett som möjligt. Ska det behövas vara så? Nej! Det har kommit till en återvändsgränd med dessa regler som drar alla över en kam. Bättre information och hjälp från olika institutioner är ett måste i dagens Sverige. Säkerligen finns det många som sitter i liknande rävsaxar som är märkta ordet "byråkrati".