Att vara rolig
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Undertecknad textförfattare har under flera år, i olika revyer, haft "smådrift på rätt sätt" och vid ett tillfälle upptogs hela andra akten av "Hemmet" med allt vad därtill hörde. Publiken hade hjärtligt roligt, men där fanns också inslag som fick folk att gråta. Det var möjligen sistnämnda som blev orsak till insändare då. Man vill inte gråta på revyer, fast det hörde till, den gången Att det förekom rollatorer och andra attribut var det ingen som nämnde något negativt om. Det skrattades så ohejdat att vi aktörer knappt kunde fullfölja vårt rollspel. Roligast hade en pensionärsgrupp och ett par rullstolsburna besökare! Ingen blev sur eller arg, tvärtom!
En förhoppning är att även årets upplaga, en så kallad "kabarevy" i Loftahammar, kommer att locka till skratt. Här kommer nämligen den pensionerade tanten att finnas med, med eller utan rollator! Gubbar OK, men det finns inget som är så tacksamt att göra, framföra, porträttera och presentera, som just: TANTEN. Hon är och förblir oslagbar som skrattobjekt! Men som sagt, hon måste framföras med värme och humor. Tar någon illa upp är det att djupt beklaga, hon hör ju liksom till i en revy och alla borde ta henne till sig, med rätt inställning. Försök att se livet med humoristiska ögon, glöm inte den viktiga glimten.
Jag har varit med så pass länge att jag vet vad jag talar om och vi, som repeterar inför kommande föreställningar, är alla mellan 63 och 70+. Vi har en viss livserfarenhet, kan skratta åt oss själva i våra försök att spela teater och - inte minst - åt häng och gung, men även åt vår skröplighet med krämpor här och där. Kommer publiken att ha lika roligt på föreställningarna, då har vi nått vårt mål. Faktum är att hälften vore nog. Kom bara med öppna sinnen och utan förutfattade meningar.