Attityd till handikappade

Det behövs en  allmän medvetenhet om hur beroende den handikappade människan är av uppmärksamhet från omgivningen och inte bara vackra formuleringar, tycker insändarskribenten Torsten Dalin.

Det behövs en allmän medvetenhet om hur beroende den handikappade människan är av uppmärksamhet från omgivningen och inte bara vackra formuleringar, tycker insändarskribenten Torsten Dalin.

Foto: Malin Hoelstad

Västervik2008-04-04 00:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När man som jag under lång tid har levt nära handikappade personer, så får man många tillfällen att reflektera över vad dessa personer behöver stå ut med. Det finns många vackra formuleringar, som säger hur vi i deras omgivning ska tänka för att handikappet inte ska vara så tungt att bära. Det är ju många av oss, som mot livets slut får en period med besvär, som gör oss handikappade. Tidigare i livet kan dessutom vem som helst råka ut för en skada eller sjukdom, som är handikappande. Därför behövs det en allmän medvetenhet om hur beroende den handikappade människan är av uppmärksamhet från omgivningen. Jag skrev en insändare till Afasidagen den 10 oktober, där jag tog upp denna fråga. Men jag har inte sett någon reaktion på den. Jag nämnde bland annat att den som har afasi (talsvårigheter pga hjärnskada) är beroende det omgivande "emotionella klimatet". Till Västerviks kommun har jag därför framfört synpunkten att äldrevården, hemtjänsten och hemsjukvården bör vara klientcentrerad. Jag är dock säker på att de ansvariga tänker att det redan är fallet. Nu närmar sig "Äldreveckan", en manifestation av Västerviks kommun i samarbete med olika frivilligorganisationer. Den ger anledning för alla att reflektera. Den äger rum vecka 17 med start i Marieborgskyrkan den 21 april. Inför denna vill jag väcka Dig med en dikt, som växte fram i en mörk stund:Vännen i vaken
Har du tänkt på en sak:
En vän ligger i en vak!
Hur nära skall du vara
för att upptäcka hans fara?
Men hur ska du vännens rop höra,
om du har propp för ditt öra?
Och hur är det med synen?
Har vi fått för stora trynen?
Sitter hinder någon annan stans?
Kanske vännen inte fanns?
Vad hindrar dig själv att gripa in?
Att själv rädda vännen din?
Eller är han i vaken en annans vän?
Eller vill du ha några spänn
för att visa din förmåga
att lita till livets låga?
Eller ska jag sluta fråga
för att minska din plåga:
"Hur ska vi börja våga?
Våga att räcka den sjunkande en hand
och att sluta plita bara i egen sand?"
Läs mer om