Även fetma är en fara för hälsan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är själv underviktig, dock inte anorektiker och aldrig haft anorexia. Men jag faller hela tiden offer för folks avundssjuka eller vad det nu är dom lider av. Jag har flera gånger fått kommentarer som "vad mager du är", "äter du inget?", "du behöver minsann lägga på dig några kilo", "du behöver äta du som är så mager" etcetera, och flera gånger har folk trott att jag har anorexia.
Det är helt ok att säga såna saker om mig men skulle jag säga till nån "gud vad tjock du är, du borde inte äta så mycket så du blir ännu fetare", ja, då hade jag troligtvis fått hela samhället emot mig. Vi smala har också känslor och rättigheter.
Det jag vill säga med detta är att du som skrev att Irene ser ut som ett vandrande skelett kanske borde hålla vissa åsikter för dig själv. Troligtvis ser du själv ut som en vandrande tunna. Du skriver också att barn blir rädda och förskräckta när dom ser henne. Det finns anorektiker och obehagliga människor överallt. Om barn ser en anorektiker på gatan, ska man då hindra denna redan sjuka människa från att vistas där också? Har inte anorektiker rätt till ett liv som alla andra? Jag tycker det är äckligt att se människor som väger över hundrakilosträcket, ska jag gå och klaga på dom för det och se till så att dom inte får bada bara för att jag ska kunna njuta i simhallen?
Det kanske är ni, som plågas av Irenes kropp, som borde avstå från simhallen. Ingen har rätt att diskriminera en människa bara för att dom inte råkar följa en viss mall över hur man ska se ut för att bli accepterad i samhället. Självklart tycker jag också att gränsen borde gå någonstans när det är fara å färde för människans hälsa. Men ska vi hindra anorektiker från att gå in i simhallen så borde vi också stoppa överviktiga från att gå in på McDonalds. Även fetma är en fara för hälsan.