Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är beklagligt, men inte förvånande, att den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé i sitt svar den 12 januari till vår artikel "Kapitalismens svanesång" helt förbigår väsentligheterna i det vi skrev och i stället exempelvis drar fram vad som hänt i Östeuropa. Tillväxt så som den normalt definieras räknas i procent per år, och är procenttalet konstant blir tillväxten exponentiell och är därmed obegränsad och det är minst sagt förvånande att så många inte inser att en obegränsad tillväxt på en begränsad planet är en omöjlighet. Varierar procenttalet kommer tillväxten att fluktuera men är fortfarande obegränsad. Är det verkligen så svårt att förstå? Förmodligen har vi människor redan nått upp till en total förbrukning som på flera väsentliga områden nått en nivå som innebär att framtida generationers villkor avsevärt inskränks. Detta är den väsentliga fråga som vi människor har alla anledning att debattera och det är synd att Tomas Tobé inte inser det. Efter oss syndafloden är inte en bra arbetshypotes. Vi i Miljöpartiet försöker föra fram solidaritet med kommande generationer som ett bättre förslag.Tomas Tobé skriver att fattigdomen mer än halverats och att det är en verklighet som borde välkomnas. Menas med det att antalet människor som nödgas leva på mindre än två eller två och en halv dollar per dag halverats? I så fall sannerligen inte mycket att skryta med! Snarare ett förhållande som vi lyxkonsumenter i väst borde skämmas för att det över huvud taget tolereras.En annorlunda men dokumenterad verklighet är att OECD rapporterar att klyftorna mellan fattiga och rika ökar och därtill kan läggas att David Rothkopf i boken "Superclass" anger att de som hör till de 1 % rikaste från 1990 till 2004 fick påökt med 57 %, de 0,1 % rikaste med 85 % och de 0,01 % rikaste med 112 %, detta samtidigt som flertalet (90 %) fick nöja sig med 2 % påökt. De som disponerade orimligt mycket fick orimligt mycket påökt! Det är det resultat som marknadsekonomi av dagens modell medför. Är det rimligt? Tomas Tobé skriver att tillväxtens verklighet borde välkomnas istället för att drömma om ett system med mindre fri handel och där politiker skall begränsa utvecklingen. Vad är det då för verklighet han förordar? Jo, en apartheids och piskans verklighet där människorna skall hetsas till allt kraftigare insatser med stress och utslagning som följd. Alla samhällets problem skall enligt den doktrinen avhjälpas med mera tillväxt, problem som många gånger just orsakats av samma tillväxt. Är det trovärdigt? Att påstå att marknaden är fri är felaktigt, den är tvångsvis inriktad på att ständigt expandera och det sker på bekostnad av människors hälsa och levnadsvillkor, nu och i framtiden.En produktions- och konsumtionsnivå anpassad till människors basala behov som en undre gräns och därutöver till vad vår jord orkar med är den enda möjligheten för mänsklighetens långsiktiga överlevnad utan mycket kostsamma konflikter! Vad är alternativet?
