Bjud in invandrare till ditt hem

Insändarskribentens föreslår atta alla ska åka och se ett krig, tala med invandrare på bussen, istället för att kasta skit på varandra.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Insändarskribentens föreslår atta alla ska åka och se ett krig, tala med invandrare på bussen, istället för att kasta skit på varandra.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX

Västervik2008-05-17 00:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har på sista tiden läst många debattinlägg här i VT som tar upp invandring och politik om invandring utifrån skilda perspektiv, och en tanke slår mig, vet ni vad ni talar om? Visst, jag som medmänniska anser att individer som blivit utsatta för hot, våld och övergrepp i sitt hemland ska kunna vara välkomna till Sverige, men är det egentligen det som är problemet i diskussionen, att låta dem komma hit eller inte?Jag har bott i flera stora svenska städer och sett den svenska integrationen i dess renaste form; miljonprojekt och höghus överbefolkade med människor från världens alla hörn. Områden där brottsligheten är högst i Sverige, där flest marginaliserade, så kallad socialgrupp tre, individer lever och bor på mycket liten yta, utan chans till arbete eller inkomst i den "vita" delen av svenskt arbetsliv. Hur mår sådana människor? Som kommer till vårt underbara Sverige, och sedan skuffas ut ur gemenskapen? Ni som argumenterar så mycket för mångfalden, hur ofta stegar ni fram till en människa med utländsk härkomst och säger "God dag"? Hur ofta sitter det muslimer, kineser, turkar eller kosovoalbaner runt ert middagsbord? Vet ni överhuvudtaget något om dessa människor?Eller är tilliten till mediernas bild av världssituationen så absolut och inte ifrågasatt? (Mycket tragiskt i så fall!!)Jag har träffat invandrare, både sådana som lyckats bra här, lärt sig språket, fått jobb och en bra bostad (dock oftast i ett invandrartätt område), men även de (och desto fler) som bor i förorter som Rinkeby, Tensta, Bergsjön, Rosengård och Västerviks egna exempel Markörgatan och Midgård, utan jobb, utan att kunna svenska eller ha möjligheten att ens nyttja dessa "privilegier" vi anser att vi gett dem i och med att vi låtit dessa människor flytta till Sverige. Nyckelfrågan blir då; hur ser dessa människors motivation ut? Hur ska de kunna anpassa sig till ett svenskt samhälle med våra värderingar, om det inte finns en enda svensk som vill ha dem i grannhuset, inte vill bjuda dem till sitt middagsbord, inte vill hjälpa genom att verkligen förmedla de "svenska" tankegångar som styr? Ofta är invandrare från helt andra kulturer, där samhörighet, familj, känsloliv och kommunikation är avsevärt större och viktigare delar av livet än här i vårt paradoxala jante-Sverige, som är präglat av individualism och uppåtsträvande. Ligger inte då problemet någon annanstans än där debattörer är och rotar nu, på en mer eller mindre pajkastningsnivå mellan olika politiska åskådningar??!!Mitt förslag till alla är, åk och se ett krig! Tala med en invandrare på bussen! Gör något istället för att sitta med en penna eller ett tangentbord och slänga skit på varandra som småbarn!
Läs mer om