Bortglömd kulturhistoria
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För mer än tio år sedan var vi ett par ute på vandring utmed Gamlebyviken och träffade helt oväntat på gravstenar i en sluttning. Vid det laget var jag Hjortedsbo så det var inte så märkvärdigt om jag inte visste vad det var fråga om. Men det är mer märkvärdigt att inte ens varannan stadsbo vet om stans tredje begravningsplats.
Jag testade ett 50-tal 80-åringar som var samlade i församlingshemmet. Inte heller i den generationen syntes så många veta om den.
För ett och ett halvt år sedan träffades några privatpersoner och folk från landstinget, kommunen och Västerviks församling. Alla var överens om att där borde komma till en minnestavla inne på området och en vägvisarskylt vi Norra vägen?Texasgatan med texten kyrkogård. Sedan dess har inget hänt.
Jag håller helt och hållet med dem som tycker att jag lägger mig i det som inte angår mig. Men det var inte så poplärt förr i tiden att ha släktingar som hamnat på mentalsjukhus (?sinnesslöanstalt?dårhus?) Efter döden blev det så att de som hade kontakt med sina anhöriga hämtades till hemorten. De som inte hade någon som brytt sig om dem jordades i så kallade linjegravar här.
Alltså, det handlar om de mest bortglömda av de redan förut undanskuffade.
Bara ett par kilometer väster ut finns ett gravfält från, tror jag, bronsåldern. Där finns en ordentlig minnestavla. De här vi talar om är nästan lika anonyma, men anses inte värda att få berättat var de är jordade.