Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag som kristdemokrat tror att människor skall ha rätt att få behålla en så stor del som möjligt av sin lön, men utan att man för den skull riskerar tryggheten eller kvaliteten i välfärden. Därför gläds jag år regeringens jobbskatteavdrag. Ibland kan man dock lätt få bilden av att människor inte fått så mycket mer i plånboken sedan 2006, att skattesänkningarna inte varit så stora. Verkligheten talar dock ett annat språk. En person boende i Västervik med en månadslön på 15000 kronor och utan övriga inkomster, betalar i år 993 kronor mindre i skatt jämfört med 2006, en skattesänkning på 24% (källa: jobbskatteavdrag.se). Dessa 993 kronor har säkert varit mycket välbehövliga för denna person. Talet om att skattesänkningarna inte varit så stora, och att det bara varit de med höga inkomster som tjänat på skattesänkningarna visar sig alltså med all tydlighet inte stämma. De med lägst inkomst har tvärtom procentuellt sett fått den största skattesänkningen.
