Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rola Brentlin eldar på med bensin under politikerföraktets brasa. På ledarsidans i måndagens VT spyr hon sin galla över socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Vad som upprör mig mest är att Brentlin inte har något nytt att komma med, utan kommer dragande med gammal skåpmat bara för att misskreditera Mona Sahlin som människa och partiledare. Brentlin försöker inte ens att föra någon som helst politisk diskussion, utan bara svartmålning.Detta är baksidan av den politiska debatten, då "debattörerna" lämnar den politiska estraden för de sunkigaste av bakgator.Vad som är ännu mer beklämmande med Brentlins debattkonst är att alla förlorar på den. Politiker och medborgarna. För vem vill ta ett politiskt uppdrag när man riskerar att bli baktalad på detta sätt, för misstag man gjort i livet. Våra nuvarande politiker lär knappast känna en större entusiasm för sina uppdrag, och om duktiga blivande politiker väljer en annan väg i sitt liv har den svenska befolkningen, i båda fallen, förlorat på den smutskastningen som Brentlin ägnar sig åt.Nej, Brentlin gör inget annat än spär på politikerföraktet och det drabbar alla politiker lika hårt. Mona Sahlin som Harald Hjalmarsson, för hon ger sig på en hel yrkesgrupp.Varför vill då Brentlin inte debattera viktigare saker? Saker som den skenande ungdomsarbetslösheten? Eller det ökande budjetunderskottet, där skattesänkningar för oss med jobb betalas med lånade pengar, som vi med jobb måste betala tillbaka framöver? Eller regeringens passiva tafatthet i kristider?Brentlin vill göra allt för att undvika de viktiga frågorna, för det är där som Mona Sahlin har sin styrka, i politiken.
