Brottsoffren glöms bort
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Staten har till uppgift att skydda medborgarna från brott. Vi vet att vi har ett rättsväsende som är kraftigt underfinansierat med polisbrist och långa handläggningstider i domstolarna som har blivit vardagsmat. Detta måste naturligtvis ändras, i syfte att motverka och beivra brott. Även i detta glöms ofta brottsoffren. Brottsoffer tvingas vänta i månader och ibland tom i åratal på en rättegång. Under tiden tvingas de leva med rädslan och ovissheten om vad som väntar.
Många medborgare jag känner har upplevt hjälplösheten av att utsättas för ett brott. Personer som får inbrott i sin bil upplever rättslöshet när polismannen som tar emot anmälan i samma stund avskriver utredningen. En cykelstöld utreds som regel aldrig. Även allvarligare brott som bostadsinbrott efterföljs ofta inte av en utredning och inbrottstjuven grips inte. Dessa brottsoffer är djupt kränkta och riskerar att förlora sin tilltro till rättsväsendet. Detta leder i förlängningen till en ond cirkel där brott till slut inte ens anmäls. Många personer uppger redan idag att den enda anledningen till att de anmäler en cykelstöld är att försäkringsbolaget kräver det. Detta är ett samhälle där brott lönar sig, det är oacceptabelt.
Även kommunikationen mellan rättsväsendet och brottsoffren måste bli bättre. Trots att brottslingar kan ha begått grova våldsbrott mot personer informeras inte offren till exempel vid permissioner. Detta leder till att brottsoffren tvingas uppleva osäkerhet och otrygghet trots att brottslingen avtjänar ett straff de är dömda till. Senaste tidens rymningar från svenska fängelseanstalter bidrar dessutom ytterligare till denna osäkerhet. Fängelsestraff är trots allt delvis till för att skydda samhället från vissa farliga personer.
Att återupprätta medborgarnas förtroende för rättssamhället är en mycket viktig uppgift för en borgerlig regering. Den socialdemokratiska regeringen har haft tio år på sig att visa vad den vill och kan. Resultatet är icke godkänd. Att ständigt underfinansiera polisen och domstolarna fungerar inte i längden, verkligheten visar att det är så.
Polisen måste få resurser att upprätthålla en rimlig bemanning och närvaro så att medborgarna kan återfå sin trygghet. Dessutom måste rättsväsendet ges resurser att inom rimlig tid kunna avgöra rättsfall för att undvika onödig väntan och onödigt lidande för de inblandade. Brottsoffer måste få information, hjälp och stöd för att kunna återgå till ett normalt liv. Människors otrygghet och maktlöshet måste tas på allvar.