Byt ut finansministern!
"Avgå". Finansminister Anders Borg är inte poupulär hos centerpartisten Tage Jonsson.Foto: Jessica Gow
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Givetvis är hela regeringen kollektivt ansvarig för alla beslut, även om var och en ansvarar för utformningen inom sitt fögderi. Försvarsministern har hoppat av i protest. Det är dags att Maud Olofsson ryter till. Det näst största regeringspartiet har mycket mera makt än de själva tycks förstå. Inget är genomförbart utan dess medverkan.
Några exempel på hur man verkligen kan få vissa väljargrupper rosenrasande. Fastighetsskatten ska bort. Men det är väl ingen skattesänkning om den ska betalas på ett annat ställe.
Vi har dragit ner på försvarets budget i 25-30 år eller mer. Nu är det meningen att vi ska hjälpa till att stoppa eventuellt bråk i Mellersta Östern eller Afrika, helst inte som förr föra krig. Men ska man skicka soldater ut i världen måste de ha fullfjädrat materiel. Det behöver inte tillverkas i Sverige. Har ni frågat Karlskronaborna hur mycket de uppskattar detta?
Verkligt effektivt är det att försätta 1,5-2 miljoner pensionärer i krigstillstånd. Bakgrunden ligger 10-12 år tillbaka. Sveriges politik var på väg mot en katastrof med orealistiska lönepåslag, minusbalans i utrikeshandeln, inflation, ökad arbetslöshet och en skrämmande ökning av statsskulden. Det som räddade landet och satte ekonomin på fötter var en överenskommelse över blockgränsen mellan statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Göran Persson, centerledaren Olof Johansson och en ekonom från centerpartiet. De lade fram ett krispaket som godkändes i riksdagen genom centerns medverkan. Vänstern och miljöpartiet var ju helt emot åtstramningen.
Det rörde sig om rimliga lönepåslag, frysta barnbidrag utom för flerbarnsfamiljer, a-kassan sänktes till 75 procent och pensionärernas indexhöjning hölls inne till största delen. Och de har inte fått tillbaka den.
Det klagades överallt, men ekonomin kom så vackert. Centern och särskilt Olof Johansson fick förstås mycket skäll för att inte ha respekterat den heliga blockgränsen. Det var så pass att Olof avgick som partiledare. Men det måste nämnas att han fick total upprättelse vid centerstämman i Kalmar: partiets högsta utmärkelse och stående ovationer i fem minuter.
Nu vill pensionärerna få tillbaka denna eftersläpning. Svaret från finansministern löd: Det är så många pensionärer som har det riktigt bra. Helt rätt, men vad hjälper det dem som lever på marginalen. Dessutom, de som har hög ATP förlorar ju ännu mer i kronor eftersom allt ska räknas i procent.
En sak begriper vi alla. Sverige går kolossalt bra just nu. Det flödar av mjölk, honung och pengar. Blir det ingen rättelse nu, kan vi glömma alltihop vid en lågkonjunktur. Då löses problemet genom naturlig avgång.
Regeringen har två år på sig. Det tredje, alltså valåret, är det för sent. För egen del finner jag ingen anledning att rösta 2010 om inget hänt innan dess. Varken den förra eller den nuvarande regeringen intresserar sig för mig.