Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Olika former av cancer och då främst tjocktarmscancer ökar snabbt här i västvärlden vilket till en viss del kan bero på att vi lever längre. Alltså hinner flera att drabbas. Kan möjligtvis inte livsmedelsindustrin också vara en bidragande orsak? Våra livsmedelsproducenter vräker ju kemikalier i våra matvaror. Konserveringsmedel, stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel, sockerersättningsmedel. Nitriter används flitigt i våra charkuterivaror, bevisat cancerframkallande, liksom transfetter, numera förbjudna i våra grannländer, men fortfarande tillåtna i svenska bakverk. Sockerersättningsmedlet Aspartam är inte bara cancerframkallande utan direkt giftigt i större mängder. Ges ämnet till en labråtta så dör den. Numera börjar istället Zuckrilos att användas, vilket är precis lika illa. Aspartam och Zuckrilos ingår framförallt i de så kallade "lighta" och sockerfria produkterna, exempelvis Coca-Cola som främst barn och ungdomar dagligen kolkar i sig litervis av.Och vad innehåller de där färgglada "plastbitarna", det vill säga plockgodiset för färgämnen? Gallgrönt, ettergult, illrött. Barn älskar ju färger så godiset är barnvänligt placerat inom grabbnäves räckhåll i butikerna. Jag har själv sådana kulörer i mina oljefärgstuber och de är då sannerligen inte avsedda för livsmedel. Tro inte på godisfabrikanterna när de påstår att det vi stoppar i våra barn är giftfritt. Vi lever faktiskt på konserver. Köttsoppa på burk till exempel! Sista förbrukningsdatum kan ibland ligga både två och tre år framåt i tiden. Vem vill ha tre år gammal köttsoppa? Även om den är konserverad.Jag är fast övertygad om att olika former av cancer och då främst tjocktarmscancer skulle minska avsevärt om kunderna lärde sig att vända på livsmedelsförpackningarna och läsa innehållsförteckningarna på baksidan. De lärda latinska formlerna avskräcker. Rena kemilabbet ju! Ställ tillbaka! Protestera! Ställ krav på giftfri mat! Köp färskvaror och laga till själv! Det gäller även korven och syltan. Köpte en kalvsylta för nära femtio kronor. Sockerfri och försedd med en grön nyckel. Så hade jag lite för kallt i kylskåpet så syltan frös för mig. Jag värmde då några bitar över ett vattenbad. Resultatet avskräckte. Några slemmiga slamsor som låg och simmade i någon slags vattnig buljong. I fortsättningen är det mormors gamla kokbok från 1920 som gäller när jag vill ha sylta och korv på bordet.Om det kan vara någon tröst för djurrättsaktivisterna så betvivlar jag att de tillsatser jag räknat upp har testats på några försöksdjur. De skulle inte överleva. Men nog måste det vara fel på våra matvaror när man inte ens vågar ge katten en bit skinka av rädsla för att den ska bli förgiftad. Dessutom. Fimpa! Kol och lungcancer är också mycket otrevliga sätt att dö på. Men det har redan de lärde tjatat tillräckligt om.
