Carl Palmgren och Ragnar Ekholm
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Studentskrivningarna som lade beslag på aulan under någon vecka hade slutat, och de då obligatoriska morgonbönerna som hölls i aulan, skulle återupptas. Eleverna var på plats, rektor likaså, men den som skulle förrätta morgonbönen, Carl Palmgren, Knubben kallad, hade missat att morgonbönerna nu skall vara igång som vanligt och han uteblev alltså.
Det var ingen annan råd för Ragnar Ekholm än att själv svara för morgonbönen. Han valde att läsa en evangelietext ur psalmboken och avslutade med att läsa Fader vår. Den finns tryckt i psalmboken, men det kom han inte ihåg utan läste den ?utan manus?. Det är klart att han kunde den utantill. Men han drabbades efter ett par bönepunkter av en blackout. I panik försökte han att göra bönen till en fri bön och utropade: ?O Herre?. Nu reagerade eleverna. Aulan blev som ett stormande hav av hundratals elever. Då kom Carl Palmgren, som sent omsider upptäckt sitt misstag, in i aulan men katastrofen var ju redan ett faktum.
På något sätt blev eleverna ?hemförlovade? till sina klassrum. Senare på dagen råkade jag få se Carl Palmgren komma ut från rektorsexpeditionen efter ett besök hos den hetlevrade Ekholm. Den stackars Knubben var märkbart rödögd.