Dagis för (s)tatens bästa
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är intressant att någon kan påstå sig veta att dagis ger barn en positiv utveckling, att de lär sig samarbeta och hur man ska fungera i grupp etcetera. Jag kan hålla med om att det inte är något negativt med det men frågan är hur någon kan påstå sig veta att barn som går på dagis utvecklar dessa egenskaper bättre än barn som inte gör det.
Vet BME vem som låg bakom idén med dagis och vad tanken med det var från början? Den socialdemokratiska chefsideologen Alva Myrdal ansåg i sin bok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934 att föräldrarna alltför ofta inte klarade av att uppfostra sina barn så att de passade in i "det nya samhället", därför var lösningen att ordna kollektiv barnuppfostran. Det kan tilläggas att Myrdal såg detta som en andrahandslösning och att man i första hand ville att de olämpliga föräldrarna skulle steriliseras, vilket också skedde i Sverige mellan 1935 och 1975.
Ursprungsidén med dagis var alltså att hindra föräldrarna att ge barnen "fel" uppfostran och istället uppfostra barnen så att de skulle passa in i den socialdemokratiska utopin "folkhemmet". Hur detta projekt gick kan vi bland annat se i den rapport som kom för några år sedan som visade att ordningen i den svenska skolan i princip var sämst i hela EU. Eller de ständiga rapporterna om att barnen lär sig allt mindre i skolan trots att vi satsar mer pengar än någonsin på utbildning.
Detta förfall inleddes ungefär samtidigt som dagisen började fyllas med barn på 70-talet och effekterna av skolminister Palmes reform i slutet av 60-talet började slå igenom. Kunskap blev sekundärt medan jämlikhet, att fungera i grupp, samarbete etcetera blev det primära. Det var precis detta som Myrdal propagerade för i sin bok 30 år tidigare och alltså samma bok som förespråkade tvångssterilisering av "livsodugliga individer" för att "förbättra folkmaterialet".