Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
IF Metalls ledning med Stefan Löfvén i spetsen har i dagarna offentliggjort att man går med på arbetsgivarnas krav på lönesänkningar för att möta den ekonomiska krisen.Att en av landets största fackföreningar gör en sådan uppgörelse med arbetsgivarna är ett fullständigt nederlag för hela fackföreningsrörelsen i Sverige och i Europa.För att sänka våra löner behöver vi inte betala flera tusen kronor om året i fackföreningsavgift, det klarar vi alldeles utmärkt själva och dessutom till en kostnad av inget alls! Det är just därför vi har fackföreningar. Som det fackliga löftet lyder; "Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav". Sänker vi våra löner här i Sverige så tvingas de på kontinenten att sänka sina löner och så är lönesänkarkarusellen i full gång. Fackföreningsrörelsen bildades en gång i tiden för att upphäva denna konkurrens mellan arbetare.Denna "åtgärd mot krisen" får dessutom motsatt effekt än önskat, då den enbart förstärker den ekonomiska krisen. Med mindre pengar i plånboken kommer folk att ha mindre pengar att spendera vilket innebär att produktionen minskar ytterligare och att än fler blir avskedade och arbetslösa och så är kräftgången mot avgrunden igång. Denna borgerliga ekonomiska teori gjorde socialdemokratin med Wigforss och Möller i spetsen upp med för redan 80 år sedan.För att citera Möller från debatten under 1930-talets krisdebatt. "Förslagets ledande tanke är den, att man skall bekämpa arbetslösheten genom att avskaffa den, det vill med andra ord säga sätta i gång så mycket arbeten, att de arbetslösa kunna sysselsättas".För att möta krisen krävs rejäla offentliga investeringar och anställningar. Men fackföreningsrörelsens överlägset viktigaste fråga i dag är att se till att a-kassans tak och ersättning höjs så att LO-kongressens senaste beslut genomförs, att de flesta löntagarna får ut 90 % av sin lön vid arbetslöshet. Vi i LO-kollektivet ska inte betala för en kris som vi själva inte har skapat!
