Därför kan friskolor kosta kommunen mer
Förklarar. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Hugosson reder ut begreppen när det gäller kostnadsrelationen mellan kommunalt gymnasium och friskolegymnasium. Arkivbild: Anders Liljegren
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ersättning till friskolor utgår enligt följande: Om programmet erbjuds av elevens hemkommun får skolan samma ersättning per elev som det kommunala gymnasiet (den budgeterade kostnaden). Om programmet inte erbjuds utgår ersättning enligt den nationellt fastställda riksprislistan.
Hur kommer det sig då att det förs en diskussion om att kommunen får ökade kostnader i samband med en friskoleetablering? Anledningen är bland annat att det, i det belopp som tilldelas per elev till både den kommunala skolan och friskolan, ingår ersättning för kostnader som inte går att göra sig av med, med kort varsel. Om en klass består av 30 elever så bidrar alla 30 till att täcka kostnaden för hyran och den lärare som står i "katedern". Om två elever väljer friskola tar de med sig "sitt" bidrag till hyran och läraren men kostnaden finns kvar hos den kommunala skolan. De övriga 28 behöver fortfarande sitt klassrum och det går inte att låta en lärare undervisa samtidigt i tyska och franska även om gruppstorleken skulle tillåta det. Att tvinga elever i årskurs 1 som valt en kurs att välja om för att minska antalet grupper är heller ingen framkomlig väg.
Detta får effekten att den kommunala skolan antingen måste sänka standarden när det gäller lärartäthet, läromedel etcetera för att täcka bortfallet i budgeten för de omställningskostnader som uppstår eller att kommunen måste skjuta till mer pengar. Det sistnämnda kan innebära att kommunen måste höja ersättningen till friskolan ytterligare eftersom den ska ges samma ersättning som den kommunala skolan. Under 2006 blev effekten att barn- och utbildningsförvaltningen, för att hålla sin budget, tvingades till nedskärningar inom samtliga områden, det vill säga även förskola, grundskola och central administration.
Kostnader som är svåra att hantera för den skola som lämnar ifrån sig elever är, vid sidan av hyra och lärarkostnader är overheadkostnader för förvaltningsledning och nämndadministration. Förvaltningen förväntas medverka i kommunövergripande projekt och möten vilket medför kostnader som fördelas på alla verksamheter och således ingår i ersättningen för varje gymnasieelev. Denna kostnad minskar inte för att det startar friskolor. Effekten blir istället att den tar en större andel i anspråk av de medel som finns avsatta per elev i den kommunala gymnasieskolan. Detta är en av anledningarna till att friskolan kan erbjuda förmåner som den kommunala skolan inte klarar.
En problematik som kan finnas kvar på lång sikt är om friskolan och den kommunala skolan erbjuder samma program och konkurrerar om samma elever. En kostnadseffektiv verksamhet kräver att skolorna kan bilda lagom stora grupper där så många elever som möjligt delar på lärarkostnaden. I en situation där båda skolorna har "tomma platser" ökar kostnaden per elev. Det kan även innebära att båda skolorna får svårt att fylla lärarnas tjänster vilket antingen innebär att man måste låta lärare undervisa i ämnen de inte är behöriga i eller att de tvingas varsla lärare på del av tjänsten. Det sistnämnda gör det svårare för skolan att behålla och rekrytera kompetenta lärare. Mot denna bakgrund är det gynnsamt om skolorna kompletterar varandra avseende kursutbudet.
En fråga man då kan ställa sig är varför inte skolorna delar upp programmen mellan sig. En anledning är att Västerviks gymnasium i dag driver alla sina program till en kostnad som är lägre än riksprislistan. Det innebär att även den ersättning som betalas ut till friskolorna blir lägre. Om kommunen inte hade haft någon egen gymnasieskola alls skulle kommunen fått betala ersättning för samtliga elever, antingen till friskolor eller till andra kommunala skolor. Ersättningen till andra kommunala skolor bestäms av den mottagande kommunen men kan inte bli högre än riksprislistan. Här tillkommer emellertid även kostnaden för inackordering eller resor. Ersättningen till friskolor följer som tidigare beskrivits, riksprislistan.
Eftersom vi inte vet vilken huvudman eleverna skulle ha valt går det inte att ange exakt hur stor merkostnaden skulle ha blivit om kommunen saknat egen gymnasieskola men den skulle troligen ha hamnat mellan 10 och 16 miljoner kronor för 2006.
I sitt svar i VT den 20 februari skriver Svante Peterson att Östra Akademin medverkat till att sänka kommunens hyreskostnader. Detta stämmer tyvärr inte. Omflyttningen till Tjustskolan gjordes i syfte att sänka kommunens lokalkostnader. Den effekten kommer emellertid inte att kunna uppnås förrän gymnasiet lämnar de paviljonger som sattes upp vid Östersjövägen i samband med omflyttningen. Detta inträffar 2010 då elevkullarna minskar, vilket ingick i förvaltningens planering. Det hade inte någonting med Östra Akademins tillkomst att göra. Friskolans verksamhet har ännu inte inneburit att lokalbehovet minskat eftersom eleverna är så få i relation till den kommunala gymnasieskolan att effekten så här långt endast inneburit färre elever per klass.
Anledningen till att flytten genomfördes 2006, trots att den ekonomiska effekten uppstår först 2010 var att den kommunala vuxenutbildningen behövde ges bättre förutsättningar. Den verksamheten hade tidigare varit utspridd på upp till sex platser i Västerviks tätort.
De undersökningar som gjorts när det gäller kommunernas kostnader för friskolor har, som Svante Peterson skriver i sitt svar, givit olika resultat. Detta hänger samman med en rad faktorer, exempelvis om förutsättningarna varit sådana att skolorna kunnat drivas mer effektivt. Detta är beroende av hur stort elevunderlaget är, om skolorna konkurrerar eller kompletterar varandra i sitt utbud, om den kommunala skolan snabbt kunnat sänka sina kostnader etcetera. En annan mycket viktig faktor är i vilken utsträckning skolorna klarar att ge eleverna en utbildning på tre år. Skolor där många elever avbryter studierna och måste gå ett fjärde eller femte år innebär stora kostnader oavsett om de är kommunala eller fristående.